– hur kan man som kristen tänka om det?

Den tidigare polischefen Mats Löfving hittades nyligen död i sitt hem, samma dag som utredningen mot honom offentliggjordes. Liknande händelser har skett tidigare. Någonting är inte som det ska.

Det har stormat rejält kring Sveriges nationella polisledning de senaste veckorna. I centrum för händelserna fanns framför allt Mats Löfving, tidigare chef för polisens Nationella Operativa Avdelning (NOA), som samordnar det polisiära arbetet i hela landet. Löfving misstänktes ha begått tjänstefel när han tillsatte Linda Staaf som chef för polisens underrättelseavdelning, och när han ansvarat för hennes tjänst samtidigt som de två haft en privat relation. Historien kom till ett oerhört sorgligt slut när Löfving hittades död i sitt hem, samma dag som polisens egen utredning publicerades. Officiellt utreds fortfarande dödsfallet, men nyhetsrapporteringen och det öppna brevet som Löfvings barn publicerat i Aftonbladet utgår från att dödsfallet direkt eller indirekt har att göra med den negativa uppmärksamheten kring Löfving. 

Tragiska slut

Något liknande hände för fem år sedan, när chefen för Kulturhuset och Stadsteatern Benny Fredriksson begick självmord någon månad efter att Aftonbladet publicerat en stor granskning där han anklagades för ett maktfullkomligt ledarskap och sexuella trakasserier. I båda fallen är gränsen mellan välgrundade och lösa anklagelser oklar. 

Alla som någon gång har berörts av det, vet hur smärtsamt det är när någon hastigt går bort. Ett dödsfall är tillräckligt sorgligt i sig. När någon dör plötsligt försvinner dessutom chansen att ta farväl. När någon avsiktligt berövas sitt liv läggs vrede till sorgen. När någon tar sitt eget liv finns alla dessa dimensioner med i en komplicerad kombination. Det skapar ett virrvarr av känslor hos närstående, och sår som tar lång tid att läka. I fallet med Löfving berörs inte bara hans anhöriga, utan också många poliser runt om i landet. 

Vid sidan av sorgen över liv som avslutats i förtid, tror vi att dessa livsöden också har viktiga saker för oss att dra lärdom av.

Faran med framgång

För det första behöver vi vara medvetna om faran som ligger i framgång. Det är två skickliga, hängivna och framgångsrika män vi talar om. De har nått toppen av sitt yrke, antagligen har de jobbat hårdare eller smartare än majoriteten av sina kollegor. Men framgång och ledarskap medför risker. En sådan är ensamhet. Få personer kan relatera till en nationell chefsroll. De som tidigare varit vänner och förtrogna kanske nu är underordnade, vilket skapar en distans. En annan risk är att göra sig till ett med sitt arbete eller sin roll. I sitt brev skriver Löfvings barn att han var polis ”24 timmar om dygnet”. Det är en rörande beskrivning, och på många sätt är det beundransvärt med ett sådant engagemang för sitt arbete. Men det är också farligt, för vad händer om det arbetet tas ifrån en? Var finns vilan och friheten att vara någon annan än personen i uniform?

Medias roll

För det andra måste vi inse hur förödande vår tids medialogik är. Med ”medialogik” menas ungefär vad som gör artiklar intressanta, lästa och delade. Granskningen av Fredriksson skedde på toppen av #metoo-vågen. Vem kunde stå emot ett så saftigt reportage? I efterhand har Aftonbladet fällts för publiceringen, eftersom man inte undersökte uppgifterna tillräckligt, och inte heller gav Fredriksson tillräcklig möjlighet att ge respons på anklagelserna. Höga chefsposter kommer ofrånkomligen med stort ansvar. Polisledningen måste granskas. Men både de som producerar nyheter och vi som konsumerar dem måste komma ihåg att det fortfarande är människor det handlar om. Människor med behov av och rätt till ett privatliv. Deras höga positioner ursäktar inte, men kan kanske ändå förklara personliga snedsteg. Få av oss kan förstå vilken press man är under, när man har ett sådant uppdrag. 

Vem kunde stå emot ett så saftigt reportage?

Behovet av vänner

Vi behöver alla ha vänner på vår sida. Vänner som värdesätter oss, inte för att vi är lysande, utan bara för att vi är. Ordspråksboken 18:24 lär oss att många ”vänner” leder till undergång*, men att ”det finns en vän mer trofast än en bror”. Vi kan också vara den sortens vän för någon när det behövs. Och framför allt: När ett drev i media eller en ”mobb” i skolan plötsligt vänder sig mot någon behövs det att någon ställer sig vid sidan och säger stopp, i stället för att bara följa med strömmen och kasta den första stenen.

* Det som i Folkbibeln 2015 står som en alternativ översättning är standard i många andra översättningar.