Hon har mobiliserat miljontals människor att demonstrera på gatorna och talat inför världsledare i FN. Hon möts av allt ifrån jubel till hat, men varför står en 16-årig flicka i centrum för diskussionen om klimatförändringarna?

Författaren Victor Hugo (mest känd för att ha skrivit Les Miserables och Ringaren i Notre Dame) lär ha sagt att ”ingenting har mer makt än en idé vars tid har kommit.” Den främsta orsaken till fenomenet Greta Thunberg finns inte i henne själv, utan i att hon är symbol för en av de största källorna till oro i vår tid: håller vi på att förstöra vår planet och ödelägga vår egen existens?

Komplex fråga

Klimatförändringarnas bakgrund, omfång och konsekvenser hör till en av vår tids mest komplexa och utmanande frågor. Även om det råder så mycket vetenskaplig enighet som man rimligen kan begära om att mänskligheten åstadkommit klimatförändringar finns det en stor spännvidd i tonläge. Några menar att ekosystemets motståndskraft är stor eller att mänsklighetens uppfinningsrikedom och anpassningsförmåga kommer att rädda oss. Andra menar att slaget är förlorat och att vi endast har att lära oss leva med undergången. Att på ett sakligt och vetenskapligt underbyggt sätt komma fram till en egen ståndpunkt och sedan dra lämpliga praktiska konsekvenser (ska jag sluta flyga, äta kött, köra bil, skaffa barn?) är i en sådan situation mer än de flesta av oss faktiskt pallar. Här i ligger nog mycket av svaret på frågan om varför Greta blivit en sådan kraftfull symbol: hon har en tydlig uppfattning som hon kämpar för och genom att tala för en hel generation och mot världsledare får vi en begriplig konfliktlinje: unga idealister mot pengadrivna och passiva medelålders presidenter.

Inte oproblematiskt

Detta är inte menat som en kritik av vare sig Greta Thunberg eller ansträngningar att värna klimatet. För ytterligare en faktor är den imponerande konsekvens med vilken hon för sin kamp. Ta till exempel hennes (nästan) utsläppsfria resa över Atlanten. Vem hade inte förstått om hon istället tagit flyget? Men vi har en hunger efter personer och ledare med integritet, som lever som de lär. Samtidigt finns det problem med symbolfigurer. Detta vet Thunberg själv om. Inför den amerikanska kongressen sa hon ”Jag överlämnar denna rapport som mitt vittnesmål, för jag vill inte att ni lyssnar på mig. Jag vill att ni lyssnar till vetenskapsmännen, och jag vill att ni står enade bakom vetenskapen och sedan vill jag att ni agerar på riktigt.”

Unga vs. äldre, eller?

En tonårstjej som stirrar världsledare i ögonen och säger ”hur vågar ni?” är en bra historia, oemotståndlig för media att hugga på, och lätt att själv bli känslomässigt engagerad i. Men förståelsen för de komplexa vetenskapliga och samhällsekonomiska frågorna som måste besvaras riskerar att stå tillbaka om klimatrörelsen bara uppfattas som uppriktig, men gulligt naiv, ungdomlig vrede. Här finns ett uppenbart kommunikationsproblem som måste lösas med saklighet snarare än slogans. Radikala förändringar har radikala konsekvenser, och ledare för världens länder har ansvar för människors säkerhet, jobb och matförsörjning. Om tonläget ungdom vs. vuxenvärld skruvas upp, hur kan då den expertis, det ledarskap och inflytande som finns i äldre generationer förvaltas i riktning mot de förändringar som behövs? Anklagelser kan bidra till polarisering som försvårar lyssnande och motverkar rörelsens eget syfte.

För stort fokus

Det finns såklart andra risker med att en enskild person får en så viktig symbolroll. Vad händer om 16-åringen inte pallar för trycket eller helt enkelt inte orkar hur länge som helst? Ingen skulle kunna klandra henne ifall hon behöver en paus! När fokus hamnar så mycket på en individ är det ofta riskabelt både för den personen och för rörelsen. Pressen blir för stor, och om individen inte lever upp till förväntningarna går resten vidare till nästa kändis eller personkult – detta mönster är allt för bekant både i och utanför kyrkans väggar.

För mycket viktigare än att ha en åsikt om Greta själv är att söka sanningen om
klimatförändringarnas omfattning och ta konsekvenserna.

Paradoxen

Här finns med andra ord en ironi rörande själva texten du läser. För mycket viktigare än att ha en åsikt om Greta själv är att söka sanningen om klimatförändringarnas omfattning och ta konsekvenserna – oavsett om det passar min livsstil, politiska ideologi eller hur jag personligen känner för den nuvarande symbolfiguren. Den här världen är inte vår, och inte heller lånar vi den från våra barn. Vi förvaltar den på uppdrag av dess skapare, och har fått uppdraget att göra det på ett sätt som liknar och avbildar Guds egen livgivande person.