Vänner kan slita varandra i stycken, men det finns en vän mer trofast än en bror. (Ords 18:24)
På sistone har Gud ibland känts långt borta från mig. Jag får inte svar på böner, känner ingenting när jag sjunger lovsång, får inte ut så mycket av predikan och så vidare. Samtidigt kommer jag på att Gud kanske känner att det är jag som är långt borta? Jag har ju haft mycket att göra på sistone, och har faktiskt glömt att prata med Gud. Glömmer man att prata med en vän blir ju inte relationen starkare precis, har jag då sabbat min relation med Gud för alltid?
Nej. Där är Bibeln tydlig med att Gud inte är som en vanlig vän. Om och om igen påminns vi om att Gud är trofast – oändligt trofast – och aldrig skulle glömma oss eller sluta älska oss. Trots att vi inte förtjänar det har han räddat oss, och det tar han aldrig tillbaka.
Truls Henriksson, Lund
