Det här med förlåtelse, alltså. Det är inte direkt okomplicerat. Vår tro kretsar i stort sett kring detta lilla ord, som skapar så många frågor och känslor i oss. Vi kan fundera över om det finns sådant som är oförlåtligt. Vi kan gräma oss över att vi fortfarande inte bett om ursäkt till den där personen vi retade i mellanstadiet. Vi kan känna ilska mot honom eller henne som lekte med våra känslor och fortfarande inte sagt förlåt. Det är helt enkelt inte så enkelt.
Utan detta offer hade dörren fortfarande varit igenbommad, men genom förlåtelsen är den öppen!
Under påsken är förlåtelsen central. Jesus, Guds son, blev uppspikad på ett kors för att våra synder skulle bli förlåtna. Genom detta är vi nu försonade med Gud. Utan detta offer hade dörren fortfarande varit igenbommad, men genom förlåtelsen så är den öppen! Tack Jesus! Men det stannar inte där. Gud vill nämligen att vi ska förlåta varandra. Det är här det kan kännas komplicerat. Hur många gånger ska jag förlåta? Ska jag förlåta även om det känns som att jag inte kan? Har Gud verkligen förlåtit mig ALLA mina synder? Ett litet ord, men ett mycket stort ämne.
Bön
Tack Jesus för att du tog all min synd på dig på korset. Tack för att du har förlåtit mig precis allting. Hjälp mig att förstå hur stort det är och lär mig hur jag ska förlåta andra. Amen.
