Hej!
Ja, så kan det kännas många gånger i livet. Även i Bibeln går det att läsa om människor som ropar ut sin frustration över att Gud gömmer sitt ansikte och inte svarar, (läs Ps. 88). Det är alltså inte bara nutidsmänniskan som kan tycka att Gud känns långt borta. Men är det då Gud som är långt borta eller jag som är bortvänd ifrån Gud? Det är en fråga som var och en måste ställa sig. Gud vill ha en nära relation till oss. I Jak. 4:8 står det: ”Närma er Gud så skall han närma sig er.” I det kapitlet står det också att vi ska underordna oss Gud och rena våra hjärtan. Kanske är det så att vi bär runt på någon synd som vi behöver få förlåtelse för och som står i vägen för oss för att vi ska kunna känna Guds närhet igen. Ibland är det vår egen lättja som gör att Gud känns långt borta. Det är bekvämare att ligga i tv-soffan än att gå in i närkamp med Gud genom bön och bibelläsning, men gör det att vi kommer närmare Gud? Jag tror inte det. Det är helt ok att ligga i tv-soffan då och då, men om det är en orsak till att vi aldrig avsätter tid själv med Gud eller möter honom i gudstjänsten, så kanske det är något vi bör välja bort. Att vara en kristen innebär en daglig kamp emot vår egen bekvämlighet. I Hebr. 12 uppmanas vi till uthållighet och att ”ha blicken fäst vid Jesus”. Här är själva nyckeln. Istället för att se på oss själva och vår egen bortvändhet och otillräcklighet ska vi se på Jesus. Han har gjort det möjligt för oss att ha en relation till Gud genom sin död på korset. Prata med honom varje dag och studera Bibeln, då närmar du dig Gud och då har han också lovat att närma sig dig! Någon sa att ”Gud är bara en bön borta”, så nära är han.

Ulrica Priebe