Det är en kall morgon, det avslöjar utandningsluften. Solen har spänt sina lysande muskler och trängt undan molnens lock över skapelsen. Reflektionerna från snön glittrar och glimmar. Kisande möter jag en försmak av paradiset. Tack Gud. De höga fjällen lockar till svängande stordåd.
Skälen till att tro på en god Gud är många. Och för oss människor är det nog tur det… Våra otroliga olikheter och egendomliga egenskaper kräver en fantasirik och fantastisk Gud! Jag tänker på musik som tar andan ur mig. Jag tänker på skönheten i design och konst. Jag tänker på naturens alla färger, på doften av nylagad mat, på glädjen över att träffa en vän. Varför kan en dikt vara så vacker? Varför smakar Plopp och kaffe med mjölk så gott? Jo, för att vi har en god Gud. Oh yeah…
Tillbaka till vinteridyllen och till avslöjandet… Plågsamt och en aning motvilligt måste jag erkänna att jag inte alls tycker om att åka skidor och njuter absolut inte av att susa nerför backen. Jag önskar att jag hade uppskattat det, men gör det inte. Men vem vet, en dag kanske passionen slår till. Viss väntan kan nog göra gott.
I stället kikar jag under snön. Tack Gud. Gräset finns fortfarande kvar, inga problem. Puh… Skönt! Då vet jag att min tid kommer. För evigt tacksam för den hoplappade bollens existens lutar jag mig tillbaka. Det finns ju faktiskt värmestugor att sitta och mysa i. Då vet ni var jag är om ni vill mig något. Ha så kul i backen!
