Visst skulle det vara lite konstigt att alltid gå runt med ett par starka glasögon om man inte hade något synfel? Jag har alltid haft rätt så bra syn och har därför aldrig behövt ha glasögon. Ändå har jag under perioder haft på mig ett par superstarka glasögon.
Låt mig förklara. Jag menar nämligen inte att jag bokstavligt talat gått runt med ett par glasögon framför mina välfungerande ögon. Nej, glasögonen får vara en bild för hur vi ser på livet och oss själva.
Jag har under perioder av mitt liv haft en skev bild av mig själv. Man skulle kunna säga att jag har gått runt med glasögon märkta med styrkan ”dålig självkänsla”. Allt som jag under de perioderna har sett, tolkat och tagit in har jag sett genom de glasögonen. Vad jag än har sett har jag med andra ord tolkat som ”jag duger inte”, ”jag är inte älskad” eller ”jag är inte värdefull”. Efter ett tag blir det väldigt jobbigt att leva med en sån syn på livet och det är inte gott.
Han vill inte att vi ska gå runt med felanpassade glasögon och skeva perspektiv som förstör våra liv.
Men här är det avgörande: Gud vill inte att jag, eller någon annan heller för den delen, ska ha det så. Han vill inte att vi ska gå runt med felanpassade glasögon och skeva perspektiv som förstör våra liv. Istället vill han ta av dem och hjälpa oss att se klart och tydligt på oss själva och på livet. Dessa felanpassade glasögon kan vara olika inställda. En del har kanske styrkan ”depression” och andra ”kroppskomplex”. Oavsett hur de ser ut så är principen densamma: Gud vill hjälpa dig att ta av dem så att du kan se på livet genom hans ögon. Vilka glasögon har du?
