Out of clouds vill göra Gud synlig

I en blå hörnsoffa i en loge, tapetserad med speglar och posters, sitter bandet Out of clouds. Det är bara tio minuter kvar till spelning. En musiktävling i Musikens hus i Göteborg. Rykten talar om mer än 500 i publiken och bra tryck. De är lite nervösa.

– Vi ska gå ut och ge allt, och ha det så kul det går i 20 minuter. Självklart vill vi vinna och gå vidare till Stockholm, men man måste komma ihåg att det är många bra band som tävlar, säger trummisen Robert Dahlquist.

Markus Göransson som har bränt in en ichtysfisk i sin elgitarr drar låtordningen. Robert värmer upp med att spela lufttrummor, och använder bordslampan som hihat. Erik Göransson stämmer sin gitarr. Plektrum ska med, öronproppar också. De gör sig redo för att äntra scen. Robert höjer näven.

– Det kommer att explodera. Nu kör vi, grabbar!

Out of clouds består av sex musikintresserade kristna unga män. För det mesta spelar bandet i olika kristna sammanhang, i olika kyrkor, i församlingar och på festivaler. Men de har en önskan att oftare nå ut till dem som aldrig kommer i kontakt med någon kyrka. De vill missionera och spela låtar på en profan, eller världslig, scen, säger de. I kväll är en sådan möjlighet.

– Jag har bara varit frälst i två år, och har tidigare spelat i en massa andra band. Men jag upplever att vi har ett kraftfullt budskap att komma med, både i ton och i text. Ett budskap med genomslag, säger Robert. 

Som i låten Another som bandet har i repertoaren.

– Den låten är en tankeställare till folk som inte är kristna. Det har gått åt skogen för många människor, men Gud har alltid en väg öppen.

Sångaren Joel Göransson skriver tillsammans med kusinen Erik texterna.

– Allting behöver inte handla om kristendom, men eftersom det är en så stor del av våra liv blir det oftast så ändå. Vi vill inte vara någon Halleluja-kör eller hålla en domedagspredikan, utan önskar att det kristna budskapet ska komma underifrån. Men vi vill inte sopa något under mattan, för Jesus betyder otroligt mycket för oss, säger Joel.

Joel höjer ofta pekfingret i luften för att peka på Gud och Jesus som deras frälsare.

Bönen har en central plats när bandet repar eller i förberedelserna innan spelningar.

– Vi delar alla tron på Jesus och ber väldigt mycket tillsammans. Vi har en härlig gemenskap i bönen, säger basisten Martin Dalby.

Vad ber ni om?

– Till exempel att Gud ska leda oss och att vi inte ska vara så självuppfyllande.

Varför namnet Out of clouds?

– Det är väl jag som är skyldig till det, säger Joel och fortsätter:

– Vi är ganska glada på scenen, och de som lyssnar på oss brukar bli glada. Så vårt namn är symbol för glädjen och för solen som kommer ut från molnen. Man kan också tolka det som att vi vill göra Gud synlig genom att lyfta fram honom från molnen.

Rökmaskinen går igång. Det är minst 30 grader varmt i den mörka lokalen som luktar svett och öl. En stor discokula hänger i taket. Längst bak i lokalen finns ett stort mixerbord och en bar. På dansgolvet packat med folk. På scenen: Out of clouds som drar igång det första introt i låten His hand. Bandmedlemmarna beskriver själva sin musik som gitarrbaserad indiepop. Med influenser från såväl 90-talets brittpop som Beatles och Suede. För att ytterligare krångla till det i genredefinitionerna: sedan Robert blev trummis i vintras har Out of clouds blivit rockigare.

”Han vill vara i våra hjärtan”, sjunger Joel i den första refrängen. Gitarristerna hjälper honom med att lägga på stämmor. Instrumenten används flitigt och energiskt och får verkligen tillfälle att komma till sin rätt. Det är full fart på scenen, mycket energi, och jag kan inte låta bli att ryckas med. I den andra låten, Hello sunshine, liknar de Gud vid solskenet och vid glädjen. Joel höjer ofta pekfingret i luften för att peka på Gud och Jesus som deras frälsare.

– Nästa låt handlar om något som vi tycker är lika viktigt som fyren är för sjömännen, påannonserar Joel, innan låten A sailors only hope.

Publiken applåderar.

– Fantastiskt kul spelning.

Joel, Erik, Markus, Martin, Robert och Erik är alla svettiga, men också överens om att det var roligt. Musikaliskt bara hyfsat, medhörningen var inte den bästa, menar de.

– Men jag tycker att vi visade en otrolig känsla i låtarna, säger Robert och suger på sin blodiga tumme. Den gick sönder i ett trumsolo.

Vad händer i framtiden?

– Vi ska försöka göra en satsning och spela in en EP som vi sedan ska skicka till olika skivbolag. Både i Sverige och utomlands, säger Joel.

– Sen får vi se vad som händer.

Vad är viktigast? Egen framgång eller att människor ska bli frälsta.

Martin Dalby tvekar inte:

– Människors frälsning. Om vi håller på i tio år utan att få något större genombrott, men en enda människa får en relation med Gud genom det vi gör, är det värt det.