Ibland kan filmer hjälpa oss att förstå djupa kristna idéer. Här fördjupar vi oss i en underbar scen som visar vad det innebär att följa Jesus ord om att inte döma.

Tänk på en kristen roman eller film. Har du tänkt klart?

Chansen att du just nu tänker på Tolkiens mästerliga Sagan om ringen är stor. Att Tolkien var troende är välkänt och han själv kallade sin episka romansvit för “ett fundamentalt katolskt verk”. Hela böcker har skrivits om hur Frodos kamp att förgöra den magiska ringen anspelar på Bibeln. Ett exempel på hur kristet tänkande genomsyrar trilogin finns i en scen från filmerna.

Hjältarna har gått vilse i djupa grottor och hoppet rinner ut. Dessutom förföljs de av den obehagliga Gollum, som vill återta ringen. Stämningen är låg och Frodo brister till slut ut: “Synd att Bilbo inte mördade Gollum när han hade chansen.” Trollkarlen Gandalf svarar bekymrat: “Synd? Det är just att Bilbo tyckte synd om honom som hejdade svärdet. Många som lever förtjänar döden. Några som dör förtjänar liv. Kan du ge dem det? Var inte ivrig att dela ut dom och död. Mitt hjärta säger mig att Gollum har en roll kvar att spela för gott eller ont innan allt är över.”

Vi kan leva en hel livstid utan att se meningen med vårt eller andras lidande.

Jesus ord från Bergspredikan ekar i dialogen. Döm inte, så blir ni inte dömda. Med den dom ni dömer ska ni dömas (Matt 7:1-2). Hur sanna visar sig inte dessa ord vara i Sagan om ringen? Samma synd Frodo hatar Gollum för, nämligen att älska ringen (vilken symboliserar frestelse och ondska), kommer få honom själv på fall innan eftertexterna rullar. Vi vet inte vad vi skulle vara kapabla till om vi hade satts i någon annans skor. Det är lätt att hoppas på att andra får vad de förtjänar. Men om alla hade fått det, hade ingen av oss klarat sig särskilt bra.

I Gandalfs ord gömmer sig också en djup förtröstan på Guds plan. (Ja. Gud finns i Tolkiens värld. Typ.) Allt hade varit lättare för Frodos uppdrag om Gollum dog. Under filmerna plågar han hjältarna på alla möjliga sätt. Ändå är Gandalf glad att Gollum fortfarande lever. Vi kan leva en hel livstid utan att se meningen med vårt eller andras lidande. Det visar sig att Gollums liv blir den avgörande skillnaden som får ondskan på fall, trots varelsens växande ondska. Likt Frodo kan vi frestas att misströsta när vi drabbas av lidande. När vi själva befinner oss i dödsskuggans dal och inte ser något gott i sikte kan vi ändå lita på att det finns någon som redan vet hur historien slutar. Endast han ser vad som leder till ont och vad som kan vändas till gott. Han ser vad som ska dömas. Men framför allt, vad som ska benådas!