– hur kan man som kristen tänka om det?

Över 100 000 ryska soldater vid Ukrainas gräns. Svensk militär som patrullerar på Gotland. Europas och Sveriges säkerhetsläge är skakigare än på länge. Bör man vara orolig och vad får det för konsekvenser om jag vill göra värnplikt?

De senaste månaderna har det talats mycket om säkerhetsläget i Europa sedan Ryssland dels har krävt garantier på att NATO inte ska acceptera fler medlemmar, dels gjort truppförflyttningar till ukrainska gränsen. Politiska, militära och akademiska bedömare menar att läget är det allvarligaste på i alla fall femtio år, och det märks även i Sverige. För några veckor sedan sände försvaret extra militär till Gotland där man nu kan se beväpnad militär, vilket är ytterst ovanligt.

Vad ska man egentligen tänka om händelseutvecklingen? Bör man vara orolig och i så fall hur orolig? Och vad får detta för konsekvenser för någon som överväger att göra militärtjänst i närtid?

Krig på Guds uppdrag?

Så länge det har funnits syndiga människor har det funnits konflikter, och ibland har konflikterna eskalerat och blivit till krig. Det är uppenbart i Bibeln att krig kunde vara godkända, och till och med befallda, av Gud på gamla förbundets tid men efter Jesus är saken annorlunda. I nya förbundets tidsålder finns det ingen kristen stat som kan föra krig på Guds uppdrag, som exempelvis kung David kunde. Istället lever de kristna utspridda i världen, ofta styrda av kungar och regeringar som inte känner Herren. Det går därför inte att tala om gudomligt sanktionerade krig på samma sätt. Därmed inte sagt att det aldrig kan finnas ett rättfärdigt krig.

Kristna tänker olika 

Åtminstone sedan reformationen har kristna varit djupt splittrade i frågan om det finns rättfärdiga krig och om en kristen kan strida utan att göra sig skyldig till allvarlig synd. Arvtagarna till den så kallade ”radikala reformationen” – vad vi lite generaliserande skulle kalla för ”frikyrkliga” – tog kraftfull ställning mot allt väpnat motstånd medan bland annat romerska katoliker och lutheraner har varit av uppfattningen att det finns situationer då rättvisan kräver att man tar till vapen, för att försvara rätten, och att man då inte begår en synd även om man skulle döda en motståndare.

Lutheraner har alltid tolkat detta som att Gud vill att människors liv, hälsa och egendom ska skyddas mot angripare, och ibland kan det kräva dödligt våld.

Både Petrus (se 1 Pet 2:13-14) och Paulus (se Rom 13:1-5) talar om den världsliga makten som Guds tjänare, tillsatta för att främja rättvisan och straffa det onda. Lutheraner har alltid tolkat detta som att Gud vill att människors liv, hälsa och egendom ska skyddas mot angripare, och ibland kan det kräva dödligt våld. Men om syftet är att skydda, och man inte använder mer våld än vad situationen kräver, tjänar man faktiskt det goda även om konsekvensen blir att människor kommer till skada eller till och med dör.

Vara beredd att strida

Den som överväger militärtjänstgöring idag måste vara medveten om det spända säkerhetsläget och att det finns en risk för att man faktiskt kan bli inkallad till att med vapen försvara freden, antingen i Sverige eller i Europa. Det finns många exempel på orättfärdiga krig och typexemplet är när skälet för strid är att en ledare vill expandera sitt territorium. Det är just vad vi ser i Rysslands agerande. Presidenten accepterar inte de fördrag hans land har skrivit under utan kräver att väst gör eftergifter för hans stormaktsplaner, vilket bland annat inkluderar att återinföra Östeuropa inom den ryska politiska ordningen. Det är artikelförfattarnas uppfattning att det är ett orättfärdigt skäl och att befolkningen i de hotade länderna måste försvaras.

Lyda Gud först

Krig är bland det värsta som finns och det finns inga enkla svar på frågorna i den här artikeln. Även om man har ett rättfärdigt skäl till väpnat försvar, måste våldet vara väl avvägt, proportionerligt mot hotet och man måste ha en rimlig förhoppning om att kunna vinna striden för att man med gott samvete ska kunna delta i stridandet. Om våldet blir oproportionerligt eller man befalls att offra civilbefolkning eller beordras att utföra andra orättfärdiga handlingar är det en kristen plikt att vägra lyda, även om det skulle få allvarliga konsekvenser.

Eftersom frågorna är så svåra måste vi ständigt lyda Paulus uppmaning: Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt (1 Tim 2:1-2).

Fred inte normen

Vi är inte vana vid att tänka på väpnad konflikt som något som kan angå oss. Sverige har – tack gode Gud – varit förskonat från krig under lång tid. Om vi zoomar ut något från vår tid och plats i historien, måste vi tyvärr konstatera att fred inte är normen. Liksom demokratin är freden skör och byggd genom uthålligt arbete från dem som gått före oss. Skulle oroligheterna nå oss, får vi minnas Jesus ord: Och när ni får höra om krig och uppror, så bli inte förskräckta. Sådant måste först hända, men slutet kommer inte genast. (Luk 21:9) och I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen (Joh 16:33b).