Anton och hans familj bor och arbetar som missionärer i Jordanien. Jag hör av mig för en intervju om hur de ser på pengar, försörjning och att arbeta för Guds rike.
Vi ringer upp varandra på en välkrypterad app, och även om bilden är suddig möts jag direkt av Antons* stora leende.
– Kan du berätta lite om var ni är och hur ni lever? frågar jag.
– Ja, vi bor här i Jordanien, i en liten stad alldeles nära berget där Mose fick stå och se in i det förlovade landet. Vi har bott i landet i snart 10 år och jobbar för organisationen YWAM (Youth With a Mission). Vi har ingen lön från organisationen utan behöver förlita oss på Gud och givare när det kommer till försörjning. Som det är nu har vi inte heller något arbetsvisum så vi har inte möjlighet att ta vanliga jobb på plats.
Jag frågar om de känner oro kring sin ekonomi, och Anton ler.
– Jag kan uppleva stress till viss del, som just den här månaden till exempel, även om jag borde ha lärt mig att Gud förser till slut. Men vi har haft många tillfällen när det sett ut som att det inte ska gå ihop, men sen gör det det ändå på något sätt. Gud har sin egen timing. Det har varit tillfällen när vi behövt en större summa pengar och verkligen undrat hur det ska gå till, och så precis då har vi fått in ett arv från en gammal släkting.
Annorlunda livsstil
Jag funderar kring livsstil och hur den påverkas av att all inkomst kommer från givare. Anton berättar att det oftare blev att han la pengar på att “unna sig” saker när han hade ett vanligt jobb. Får de in mer pengar nu blir det snarare att de vill använda dem för att sprida evangeliet på ett bättre sätt.
Det är oerhört vackert när Kristi kropp kommer samman och hjälps åt.
– Känns det som att ni behöver avstå från mycket?
– Nej, inte mycket. Framför allt har vi fått så mycket tid tillsammans med barnen av att bo här, mer än de flesta i Sverige. Men materiellt är det absolut stor skillnad mot en del vänner och släktingar i Sverige som reser mycket och bor “lyxigt” i våra ögon. Men man kan leva ett väldigt rikt liv och resa till nya platser utan att lägga de summorna. Vi åker ibland till Röda havet en bit härifrån, men i stället för att bo på lyxiga hotellkomplex bor vi i det så kallade “beduinghettot”. Det kostar bara en bråkdel, och det skulle vara en chock för många svenskar att bo så. Men det är samma härliga hav och minst lika stora upplevelser som på de fina hotellen.
Framtid och sparande
Vi pratar vidare och kommer in på framtid och sparande. Anton berättar att de har en viss buffert som de har fryst i ett konto — det var nyckeln för att få den sortens visum de har nu. De har också ett litet sparande till barnen varje månad. Pensionssparande däremot har de knappt ägnat sig åt alls. Men eftersom tanken är att de ska flytta tillbaka till Sverige om några år så tänker de att de kommer spara ikapp en del då.
– Det är ju lite dubbelt det där, vi kommer ju behöva jobba också. Men samtidigt, jag vet inte om man måste försöka komma ikapp, det ordnar sig, resonerar Anton. Han tillägger att han tycker det är viktigt att undersöka vad det är för fonder och aktier ens pengar ligger i, och att det är viktigare att de investeras i något bra för världen snarare än att ge maximal avkastning.
Lärdomar
Vad har du lärt dig om Guds karaktär genom att leva såhär? frågar jag, och svaret kommer direkt:
– Timing! Och att Gud är generös och trofast över tid. Det är oerhört vackert när Kristi kropp kommer samman och hjälps åt. År efter år får vi se det. Gud är också oförutsägbar – vi ser aldrig Guds hela plan, men Herren leder.
Anton berättar att det står just “Herren leder” på en anonym överföring som trillat in på deras konto varje månad i 10 års tid — en vacker påminnelse på kontoutdraget. Till sist frågar jag om Anton har något råd kring pengar till unga kristna i Sverige idag.
– Ja, att vara generös med vad du har. Våga ge! Använd det du har för att prisa Gud. Jag upplever det som att de som ger mer också är mer nöjda med vad de har.
* Anton heter egentligen något annat, men eftersom mission inte är tillåtet i landet vill han vara anonym.
