När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son. De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land.
(Hosea 11:1,5a)
När jag läser den här bibelversen får det mig att tänka på israeliternas slaveri i Egypten. De var förtryckta under en lång tid och blev hårdhänt behandlade. Men Herren var med dem under den svåra tiden och befriade dem från slaveriet. Efter en lång resa genom öknen kom de fram till det utlovade landet, Kanaan. Där lovade Gud dem att de aldrig skulle behöva återvända till Egypten igen.
Israeliternas slaveri i Egypten kan ses som en bild på att vara slav under synden. I Romarbrevet pratar Paulus om att det här är ett slaveri som gör oss ofria. Precis som israeliterna kallades ut ur Egypten, är vi kallade bort från detta slaveri. När Kristus dog på korset dog vi med honom. Ty den som är död är friad från synd (Rom 6:7). Lever vi tillsammans med Jesus har alltså inte synden någon makt över oss längre. Självklart klarar vi inte av att sluta upp med att göra dumma saker, för det ligger i vår natur. Men det som är viktigt att veta är att så länge vi bekänner oss till Jesus som vår frälsare står vi fria på den sista dagen när Jesus kommer tillbaka för att döma världen.
Vi är kallade att vandra med Herren. Han vill att vi ska leva vårt liv tillsammans med honom. Därför får vi lämna vårt slaveri bakom oss och gå in i det nya livet med Herren och låta Jesus tvätta oss rena. Väljer vi att leva vårt liv med Jesus så har han lovat att vi aldrig ska behöva återvända till slaveriet.
Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer (Rom 5:20b). Denna vers är fantastisk att bära med sig!
Bön:
Tack Herre för att du har kallat mig ut ur syndens slaveri. Tack för att du har dött och uppstått för min skull, så att jag kan få leva mitt liv tillsammans med dig.
Sång:
Tack, o Jesu, för den kärlek, varmed du har älskat mig.
Ända in i själva döden: tack att du lät offra dig!
Text: Alma Johansson-Gustafsson
Lova Herren 610