Att ge sin kristna tro näring är viktigt för att hålla den levande. Men det är också viktigt att leva ut tron, vilket ofta händer naturligt när vi ger tron näring. Då händer det något med vår egen tro som fortsätter att vara levande.
En tro som är levande stannar aldrig i kyrkan eller hos den troende. Den kommer alltid, på ett eller annat sätt, att påverka världen omkring oss.
Levande sjö och dött hav
En vanlig bild för att illustrera detta är jämförelsen mellan två sjöar i Israel: Gennesarets sjö i norr och Döda havet i söder. Dessa båda sjöar är helt olika. Gennesarets sjö är fylld av liv, fiskstim och växter. Döda havet är i stället helt dött och utan liv, eftersom sjön har en extremt hög salthalt. Anledningen till denna totala skillnad är att Gennesarets sjö har både ett inlopp och ett utlopp. Döda havet däremot har endast ett inlopp men inget utlopp där vattnet kan rinna vidare. Vid Gennesarets sjö strömmar vatten både in i sjön genom olika vattendrag och vattnet strömmar även ut genom den kända Jordanfloden (floden där Jesus döptes av Johannes). Jordanflodens vatten rinner sedan ner i Döda havet men stannar där. Inget utlopp finns, och sjön är död.
Ofta förstås denna bild som att vi kristna behöver ett utlopp för vår tro. Om vi inte delar den med andra kommer vår tro sakta förtorka och dö. Vår tro kan enbart växa och vara levande om vi ger den vidare.
Trons tillväxt
Jag har alltid varit lite fundersam över denna bild. Jag tycker att den både har styrkor och svagheter. På ett sätt funkar tron faktiskt inte alls på det sätt som denna liknelse beskriver. Liknelsen är för det första inte hämtad ur Bibeln. Evangeliernas bilder för trons tillväxt liknas i stället vid fröet som gror, säden som växer på åkern (utan att bonden vet hur), eller vattnet som forsar fram från människans inre. Jesus säger i ett samtal med en kvinna vid en brunn att den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv (Joh 4:14). Utlopp eller inte, vattnet verkar här inte kunna hindras från att flöda fram.
Det är inte heller så att vår tro dör om vi enbart sysselsätter oss med att fylla oss med Guds ord, bön och lovsång utan att ha något direkt utlopp för den. Det verkar snarare vara så att om det bara finns ett inlopp kan det inte låta bli att finnas ett utlopp. Precis som vattnet i en översvämmad flod alltid finner nya vägar.
Lev ut tron
Detta är den ena sidan av myntet. Å andra sidan kallar Bibeln oss att vara aktiva att leva ut vår tro.
Det verkar snarare vara så att om det bara finns ett inlopp kan det inte låta bli att finnas ett utlopp.
Jesus kallar oss till handling. Det är den som “gör” mina ord (ordagrant, Matt 7:24), säger Jesus, som bygger sitt hus stadigt på klippan och inte på sanden. På något sätt finns dessa sidor av tron samtidigt. Den växer naturligt om den får näring men vi behöver också ta steg i att leva ut vår tro i kärlek. Detta börjar i vår vardag, och det blir kanske allra tydligast hemma i vår familj. Börja här, med att hjälpa till med disken, vara vänlig mot dina syskon, lyssna på dina föräldrar. Även skola och arbete blir en naturlig plats att leva ut vår tro. Här blir även tillfällen att berätta om tron en naturlig del av att leva som kristen.
Att berätta förändrar oss
När vi delar tron med andra händer också något inom oss. Det händer något med vår egen tro. Och här stämmer bilden om de båda sjöarna bra. Även om vi gått i kyrkan i många år, varit på många läger, hört undervisning och läst Bibeln, så kan det vara något helt nytt för oss att tala om tron med andra. Gå du och förkunna Guds rike (Luk 9:60), löd det goda budskapet till en man som ville följa Jesus. Det var Jesus enkla budskap till honom. Det verkar som om Jesus visste att den mannens tro skulle finna sin rätta plats när han själv berättade om Guds rike för andra.
Detta är också min erfarenhet, att min tro får liv när jag sätter ord på den, när jag delar den med andra. Då börjar vattnet i mitt inre forsa, då väcks den där strömmen i mitt inre till liv. För kvinnan Jesus talade med vid brunnen blev det just så (se Joh, kap. 4). Vattnet flödade fram. Strömmen från hennes nyfunna tro kunde inte hindras. Hon kunde inte vara tyst utan sprang in i staden för att berätta för människor om vad som hade hänt i hennes liv.
