Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? (Rom 9:20)
Har du varit arg på Gud någon gång? I så fall är du inte ensam, det finns gott om arga och förebrående anklagelser mot Gud i Bibeln. En spännande person är Job, som utsätts för helt otroliga prövningar där han mister i princip allt han har, både ägodelar, familj och hälsa. Länge står han fast vid sina ord: Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn (Job 1:21), men till slut får han nog och anklagar Gud för allt han tvingas genomgå. Det är mäktigt och vackert att läsa Guds svar (Job 38 och framåt). Man kan minst sagt säga att han sätter Job på plats och visar hur mycket större han är, till exempel: Var fanns du när jag lade jordens grund? Svara, om du har så stort förstånd. Han svarar inte på frågan om varför Job behövde lida, men han visar att hans perspektiv och vishet är så mycket större än vi kan fatta.
Det känns skönt att Bibeln visar att vi får lov att känna och uttrycka ilska mot Gud — även om det inte betyder att vi har rätt.
Ändå kan vi nog relatera till att ibland vilja anklaga Gud och känna det som att Gud har gjort fel. Som Ps 42:10 uttrycker det: Varför har du glömt mig? Så kan vi nog alla uppleva livet någon gång! Därför tycker jag det känns skönt att Bibeln visar att vi får lov att känna och uttrycka ilska mot Gud — även om det inte betyder att vi har rätt. När vi är arga på Gud handlar det inte om att vi ska förlåta honom och bejaka tanken att “du gjorde fel mot mig Gud, men nu stryker jag din skuld”. När vi är arga på Gud får vi absolut uttrycka det, men vi behöver också ödmjuka oss och välja att lita på honom även när vi inte ser och förstår allt (vilket vi också kan lära oss av Ps 42). Med tiden kanske vi får upptäcka hur allt, även ett svårt lidande, kan samverka till det bästa.
