Den som någon gång brutit en arm eller klämt ett finger vet hur viktig varje kroppsdel är för att kroppen ska fungera. Bibeln beskriver alla oss kristna världen över som en enda kropp. Det innebär att vi hör ihop med dem som förföljs.
I Nya testamentet beskriver Paulus kyrkan som Kristi kropp. När han som ung var på väg till Damaskus för att fängsla de kristna där, mötte Jesus honom i ett ljussken från himlen och sa orden: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? (Apg 9:4). Kanske är det redan där, vid sin omvändelse, det blir så tydligt för Paulus att kyrkan är Kristi kropp på jorden. När han förföljde kyrkan var det Jesus själv han förföljde. Senare i livet, när han skriver till de kristna i Korint som har problem med splittring i sin församling, beskriver han just kyrkan som Kristi kropp, där Kristus är huvudet och de troende olika kroppsdelar. Så nära hör vi ihop i Jesus: om en del lider, menar Paulus, lider alla andra delar och de delarna av kroppen som är svagast tar vi hand om så mycket mer (1 Kor 12:12-27). Så vill alltså Gud att kyrkan ska se ut och fungera.
Som om det gäller vår kropp
I Korintierbreven skriver Paulus till en lokal församling, men det han beskriver är kyrkans väsen, den hon är, över hela jorden i alla tider. För oss i dag innebär det att om troende i Kina eller Pakistan lider, så lider även troende i resten av världen. I linje med Paulus tanke uppmanar Hebreerbrevets författare: Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp (Hebr. 13:3). När Kristi kyrka världen över lider, så lider också vi. Deras lidande är vårt lidande, ja det är till och med en delaktighet i Jesus lidande (Fil 3:11). Vi är kallade att be för dessa våra syskon, om styrka, befrielse (Fil 1:20) och beskydd från förföljelse (jmf. Rom 15:31, 2 Tess 3:2), men vi är också kallade att be för dem som förföljer dem (Matt 5:44).
Att dö för sin tro
De som dör för sin tro kallas martyrer. Martyrerna har sedan kyrkans början getts en viktig plats i den kristna traditionen. Redan i Apostlagärningarna ser vi hur beskrivningen av Stefanos, den första martyren, ges stort utrymme (Apg 6-7).
Din kamp kanske inte ser likadan ut som de kristnas i Kina, men det är fortfarande samma kamp du utkämpar, det är för samma Herre och samma evangelium som du lider
I Eusebios kyrkohistoria (den första sammanställda kyrkohistorien) som skrevs på 300-talet, har berättelserna om martyrernas öde en stor och viktig plats; flera delkapitel har titeln: “Martyrer i Gallien”, “Martyrer i Alexandria”, och så vidare. Det är tydligt att martyrernas liv, död och berättelser var viktiga och att de ses som förebilder för oss andra troende, som en bild av den fullkomliga lydnaden och efterföljelsen till Jesus (Mark 8:34-35).
Martyrernas vittnesbörd
Liksom martyrberättelserna var viktiga i den tidiga kyrkan, så är deras berättelser viktiga för oss. Jämte dessa historiska berättelser behöver vi läsa om nutida — för att tala Eusebius språk — “Martyrer i Kina”, “Martyrer i Mellanöstern”, och så vidare. Ordet martys på grekiska betyder just “någon som vittnar”. För Kyrkofadern Athanasius (298-373) är martyrernas mod, och till och med förakt, inför döden ett vittnesbörd om Jesus uppståndelse. Jesus seger över döden är så verklig att den som tror på honom inte behöver vara rädd för den. Så kan martyrernas vittnesbörd styrka vår tro.
Samma kamp, samma lidande
Den kristna tidningen Dagen har nyligen haft en artikelserie om hur många unga kristna upplever mobbning i skolan för sin tro, från både lärare och andra elever. Du kanske har varit med om detta, att det inte alltid är lätt att vara kristen i skolan? I så fall kan du få hämta kraft och inspiration från dina bröders och systrars vittnesbörd från andra delar av världen! Paulus skriver till de kristna i Filippi, som likt honom själv fick lida, att ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har (Fil 1:30). På liknande sätt uppmanar Petrus sina läsare i deras kamp: tänk på att era bröder här i världen går igenom samma lidanden (1 Petr 5:9). Din kamp kanske inte ser likadan ut som de kristnas i Kina, men det är fortfarande samma kamp du utkämpar, det är för samma Herre och samma evangelium som du lider. Även om detta för oss i dag inte innebär att vi behöver sätta livet till, så kan även vi få vara “martyrer”, vittnen om Kristus.
