Andliga väsen, demoner och lögnens fader

Journalisten pressade biskopen: “Tror du på djävulen?” Biskopen gav då ett snabbt svar: “En kristen tror inte på djävulen – men varje kristen vet att han finns.” 

I biskopens svar till journalisten visar sig en bra balans i hur vi bör se på den andliga verkligheten: Å ena sidan ska vi inte fascineras av djävulen och ge honom för stor plats i vårt tänkande, å andra sidan ska vi inte heller förneka att han finns och blunda för att han är verksam. I vårt land förhåller vi oss väldigt dubbelt till andlighet. Vi ser oss som moderna människor som inte tror på vidskepelse eller sådant som inte kan mätas i ett laboratorium. Men samtidigt, när till exempel årets TV-program skulle utses, röstade flest personer på “Spökjakt”. Det visar en sak som jag själv ofta erfarit som präst: När jag möter människor finns det ett stort behov av att äntligen få prata om sina övernaturliga erfarenheter. Det är som om de tänker: “Nu får jag passa på. Prästen tror ju på sådant här. Många andra skulle bara håna mig.”

Vi är andliga varelser

Vi behöver dock inte ha några sådana erfarenheter för att förstå att det finns en andlig verklighet. Det räcker faktiskt med att tänka. Ja, alltså att du uppmärksammar ditt eget tänkande! Människan är inte bara en kroppslig varelse, utan också en andlig. Dina tankar – till exempel att du ser dessa bokstäver som bildar ord – är inte enbart en fysisk reaktion i din hjärna. Tänkandet är något annat. Ditt medvetande, det att du tänker, visar att det finns en andlig dimension i tillvaron. Därifrån är steget inte långt till att dra slutsatsen att det även finns andliga varelser som inte har fysiska kroppar.

Överlappande verkligheter

Bibeln berättar att Gud, förutom att skapa en fysisk verklighet, också har skapat en andlig. Den andliga verkligheten beskrivs som “himlen” – inte för att den skulle ligga i rymden, utan för att den är bortom det vi kan se. Samtidigt överlappar dessa verkligheter varandra – och tanken var från början att vi skulle leva i direktkontakt med himmelriket. Bortom det vi kan se, i “himlen”, finns Guds tronrum. Jesaja beskriver detta i en syn, då han får se det som vanligtvis är dolt för oss:

[Jag såg] Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: “Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet.”  (Jes 6:1-3) 

Keruber och serafer

Här möter vi flera andliga väsen. Dels var templet, där synen utspelade sig, fullt med bilder på “keruber”. Dessa andliga väsen fick uppgiften att vakta Guds närvaro efter att Adam och Eva syndat i paradiset (1 Mos 3:24). Samma princip fanns i templet. Faktum är att templet (som även var smyckat som en trädgård) symboliserade paradiset. Den heligaste platsen längst in i templet var täckt av ett tjockt tygstycke med två keruber på (precis som i paradiset). Keruberna visar på Guds makt. De avbildades som olika mäktiga djur (örn, lejon etc.) med vingar. Keruber är alltså inte små bäbisar med vingar, som bokmärken och viss kyrkokonst verkar tro.

De hade extra vingar som de täckte sitt ansikte och sina fötter med – förmodligen för att Guds helighet är så stark

Men låt oss återvända till tronrummet. Jesaja såg “serafer”. Det är ett hebreiskt ord som betyder “brinnande orm”. Jesaja beskriver att de hade extra vingar som de täckte sitt ansikte och sina fötter med – förmodligen för att Guds helighet är så stark.

Vem är djävulen?

Det finns alltså en hel rad med väsen, men den vanligaste typen av väsen är de som vi kallar “änglar”. Bibeln beskriver hur vissa av dessa väsen vänt sig bort från Gud och nu försöker dra med sig människan i sitt uppror. De kallas då demoner. Det upproret hjälper oss att förstå vad som hände i berättelsen om syndafallet (1 Mos 3). Här möter vi djävulen. Han är ett av Guds andliga väsen som vänt sig bort från Gud och som nu vill förstöra det goda Gud skapat. Djävulen använder sig av en orm för att förleda människorna. Hans främsta vapen är lögnen och han strider genom att förvrida vad Gud har sagt. Människan förleds och blir som en konsekvens utestängd från Guds närvaro.

Satan idag

På detta sätt har djävulen, även kallad satan, fortsatt att jobba genom historien. Han är lögnens fader och gör allt han kan för att förstöra för människor (Joh 8:44). En strategi han har är att anklaga oss för våra synder och få oss att tro att Gud inte vill eller kan förlåta oss. Ytterligare en strategi är att fresta oss att synda – gärna genom lögner om att Gud inte vill vårt bästa med sina bud och att det inte är så farligt att bryta mot dem.

Jesus kommer med sanning där djävulen försöker föra in lögn

Det finns många vanliga missförstånd om vem djävulen är. Det värsta är nog att tro att han är mäktig. När vi läser om Jesus i evangelierna ser vi hur demonerna kastar sig ner för hans fötter och ber om nåd. Djävulen försöker fresta Jesus i öknen (se Matt 4), men får ge sig. Jesus kommer med sanning där djävulen försöker föra in lögn. Till slut triumferar Jesus över alla ondskans makter på korset där han förlåter oss våra synder. På korset tar Jesus ifrån dem deras främsta vapen – de kan inte längre anklaga oss (Kol 2:13-15). 

Vi behöver andliga vapen

Ett sista missförstånd är att vi ser djävulen som en röd gubbe med horn och högaffel. Om vi tänker så, missar vi var striden står. Det är en andlig strid. Djävulen är inte en fysisk varelse som vi kan strida mot med vapen, utan en andlig varelse. Därför behöver vi andliga vapen. Striden sker i vårt tänkande. Det bästa vi kan göra är därför att ta på oss en andlig vapenrustning (läs Ef 6:10-18). Genom att läsa Guds ord kan vi avslöja djävulens lögner och genom att tro på Jesus förlåtelse kan vi skydda oss mot satans anklagelser.