Mästaren bredvid dig

Tro är ett litet ord som vi ofta snabbt går förbi eller som vi inte tänker så mycket på. Vågar vi stanna och fundera på tro – tron på Jesus som kan förvandla och göra underverk?

Att missa världens tillfälle

Den 12 januari 2007 kl. 7.51 på en tunnelbanestation i Washington DC ställde sig den världsberömde violinisten Josua Bell och spelade några stora klassiska mästerverk. 1097 personer passerade honom när han spelade de följande 43 minuterna. Nästan ingen stannade och lyssnade. En biljett till en konsert med Josua Bell kostar normalt flera hundra kronor. Washington Post, som gjorde experimentet, har lagt ut en inspelning på youtube.

Många kanske inte var så intresserade av fiolmusik, men många visste helt säkert inte heller vem han var, därför stannade de inte och lyssnade. De hade bråttom till annat. Och många hade inte ett så tränat öra att de kunde förstå vad de gick miste om. Också vi kan gå miste om det Jesus vill ge – vi går helt enkelt förbi det i vår vardagliga jäkt. Kanske eftersom vi inte vet vem han är, eller på grund av att vi inte riktigt tror att han är den han säger sig vara.

Väljer du tro?

Tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord säger Paulus (Rom 10:17). Tron på Jesus är en gåva från Gud. Ingen kan bekänna Jesus utom genom den helige Ande (1 Kor 12:3). Om tron på Jesus som Guds Son är en gåva, så är det inget vi kan berömma oss av. Vi kan inte skryta med den. Det är istället något som vi får vara tacksamma över. Tack Gode Gud att du räddat mig och att jag får kalla mig kristen! Gud utväljer och räddar, det finns en stor vila i detta. Vi är älskade och uppskattade av Gud oavsett vad vi åstadkommer eller inte åstadkommer, oavsett om vi lyckas eller misslyckas – under resten av våra liv! (Rom 5:8). Men vi har också ett val. Gud tvingar sig inte på oss. Vi kan välja bort honom, även om han valt oss. ”De ville inte tro”, står det på ett annat ställe (Apg 28:24). Att tro handlar alltså också om att vilja ha med Jesus att göra – att välja honom, när han en gång valt mig. Det gjorde han i dopet. I tron på Jesus ligger också denna djupa tillit till Jesus, det som kallas förtröstan.

Den lilla tron

Ge oss större tro, säger lärjungarna till Jesus en gång (Luk 17:5). Vi kan alla känna att vi har en liten och svag tro. Det räcker dock med tro som ett senapsfrö, säger Jesus. Ett litet, litet frö som knappt syns. Använd det, plantera det och vårda det, så växer det. Luther säger att för att växa i tro så behöver vi ”bruka nådemedlen” – vi behöver läsa och lyssna till Bibeln, vi behöver be, vi behöver våra kristna syskon i församlingen och vi behöver ta emot den heliga nattvarden. I ordet tro ligger en viktig nyans av trofasthet och trogenhet. Att vara trogen Jesus.

Rädd att tro?

I Nya Testamentet verkar motsatsen till tro inte lika mycket vara otro eller tvivel, som rädsla (Matt 8:26, Mark 4:40). Vi kan vara rädda för att ta det där steget som räknar med Gud. Magnus Malm skriver i en av sina böcker att ”tro stavas risk”. Även om trossteget inte är så stort, är det i alla fall ett steg som kan innebära en viss risk. Vi behöver kanske ibland öva oss att ställa oss i situationer där vi gör oss beroende av Herren – i tillit till hans löften. Detta kräver förstås att vi har lite koll på vad Gud vill. Därför är vi beroende av Bibeln där vi kan läsa om vad Gud vill och lovat. Det kan vi öva oss att lita på. Olof Edsinger har skrivit en bok som just heter ”Tro stavas beroende”. Genom att ta det där steget i tro på vad Gud lovat i Bibeln så kan vi få se Gud öppna nya dörrar och utföra sitt verk på ett sätt som väcker vår tacksamhet. Inte på grund av vår välputsade tro utan på grund av att vi övar oss att växa i beroende av Honom som ger oss mer än vi kan önska och begära (Ef 3:20).