Det är på riktigt

I skolan sjöng Sondre psalmer och hade kristendomsundervisning, men det var konfirmationstiden som förändrade Sondres tro.

Sondre är uppvuxen i Immeln med sina föräldrar och två äldre syskon. Under uppväxten gick inte familjen regelbundet till kyrkan.
– Min mamma är troende, men jag har inte haft en kristen uppväxt.
När Sondre påbörjade sin konfirmationstid var han ateist.

Finns Gud?

Att konfirmera sig var något Sondre tänkte göra för presenterna, men redan på första träffen under konfirmationsläsningen förändrades något.
– Det var något hos ledarna som de hade och inte jag. Jag hade en bild av att kyrkan var en tråkig, stel och torr plats med mycket äldre människor och inte så mycket glädje, men ledarna och prästen, som var en viktig person, förändrade min syn.
I början av konfirmationstiden deltog Sondre på det man skulle, men lyssnade inte särskilt aktivt. Det var först under våren han började fundera mer på om kristen tro faktiskt är rimlig. Frågan fanns kvar och under ett konfirmationsläger satt Sondre och några kompisar och pratade om ifall det kan vara så att det finns en gud och om det kan vara så att den kristna guden finns.
– Efter samtalet började jag ta undervisningen på allvar. 

Ett äkta ja

Sondre blev kristen innan konfirmationsdagen, trots att det fortfarande fanns många frågor. Tron att det är på riktigt hade vuxit fram hos Sondre.
– Det var ett äkta JA från mig på konfirmationsdagen. Sen tog det ett tag innan jag vågade säga i skolan att jag var kristen.

Det är svårt nu att se tillbaka på hur jag levde utan det hoppet innan jag blev kristen.

Att några av Sondres kompisar blev kristna efter konfirmationen hjälpte Sondre att våga stå upp för sin tro, som också blev mer levande när han inte dolde den. Steget att bli kristen ledde också till andra förändringar. Sondre slutade svära och började gå till ungdomsgruppen, läsa Bibeln och be – vilket har format hans liv.
– Jag lever med hoppet om evigheten och hoppas att när jag dör får jag komma till himlen. Det är svårt nu att se tillbaka på hur jag levde utan det hoppet innan jag blev kristen.

En Gud som väntar

Idag läser Sondre teologi med siktet inställt på att bli präst. Teologistudierna innebär en systematisering av tron och då är det skönt att falla tillbaka på den relation Gud vill ha med människan.
– Relationen med Gud, att han alltid älskar mig och står med öppna armar och väntar på mig även när jag glömmer bort honom, har alltid varit en viktig grej för mig. Men det har blivit ännu viktigare med tiden.