Noa blev inbjuden till ungdomsgruppen av sin egen mamma. Där fann han sin pappa.
Namn: Noa Holst
Bostadsort: Uddevalla
Ålder: 28 år
Sysselsättning: kör budbil, lärarvikarie
Intressen: superperiodare, men nu träning, kost och hälsa
Fun fact: var för tio år sedan bland topp 0,006 % av de bästa spelarna i BF4
Noa växte upp hos sin mormor och morfar. Hans föräldrar höll på med droger och bodde på gatan eller olika behandlingshem.
– De var sällan okej, så min lillebror och jag såg inte mycket av dem under uppväxten.
Noas mormor och morfar gick i kyrkan, så i tidig barndom gick han i söndagsskola.
– Men så fort vi fick bestämma själva kände både min lillebror och jag att vi inte ville gå längre. Det fanns inget att hämta där, kände vi.
Noa berättar att han ändå har fått med sig en del kunskap från söndagsskolan.
Inbjuden av sin mamma
När Noa var 14 år blev hans mamma drogfri och har varit det sedan dess. I samband med det fick hon många vänner i pingstkyrkan i Uddevalla och började engagera sig där. Bland annat var hon med i ungdomsarbetet.
– Efter ett par månader började hon vara på mig och min bror. “Ska ni inte komma nån fredagskväll?”
Efter ett tag följde Noa med. Han uppskattade folket och atmosfären och fortsatte därför gå till ungdomsgruppen.
Gud ropar på mig och jag måste svara.
Poletterna trillade ner
Noa berättar om en fredagskväll när pastorn predikade. Något särskilt hände.
– Man brukar säga att “poletten trillade ner”. Jag fick flera såna upplevelser. Polett efter polett trillade ner. Om vem Gud faktiskt är. Det var en riktig wow-upplevelse.
Noa minns inte vad pastorn pratade om, men han minns att han fick de här insikterna.
– När pastorn gav en frälsningsinbjudan var det något jag nappade på. Det kändes som om hjärtat ville hoppa ur bröstet på mig, så hårt dunkade det. Det kändes som att det inte fanns något alternativ. Gud ropar på mig och jag måste svara.
Pastorn berättade senare att han var förvånad över att någon svarade på frälsningsinbjudan. Han hade tyckt att det kändes så dött och tråkigt den kvällen. Men för Noa var det som om det han hörde den kvällen, tillsammans med de kunskaper han fått som barn, gjorde att något klickade.
– Här har vi det, här har vi tanken med livet, här har vi vem Gud är och vad han har gjort för oss!
En trygg pappa
Noa beskriver även upplevelsen som att han fann en pappa.
– Jag brukar ibland säga att det var där, den kvällen, som jag träffade min riktiga pappa.
Även om Noa vuxit upp med sin morfar hade han inte alltid känts så närvarande – mormor var den som höll i ratten. Och sin egen pappa hade han träffat väldigt lite medan han levde.
– Jag hade jättetydliga kvinnoförebilder men ingen fadersgestalt. Det var en trygghet att finna allt det hos Gud.
