Skolgruppen gör skillnad

Under en vecka är det mycket man ska hinna med. Träning, musiklektion, ungdomsgrupp, orkester, hänga med kompisar, hemgrupp och plugg. Varför väljer man då att dessutom prioritera en kristen skolgrupp?

Trots att det är måndag eftermiddag är leenden och välkomnande det första som möter mig när jag stiger in i det lilla grupprummet där kristna skolgruppen på Spyken i Lund brukar samlas. Just idag är det fyra elever som kommit till skolgruppen: Filip, Nelly, Lovisa och Hilda. På bordet står en glasslåda med kladdiga muffins. I stället för att gå rakt på någon svår fråga om livet eller tron börjar vi med att leka. Gemenskapen i skolgruppen är viktig. Eftersom de alla delar tron på Jesus ser de sig som en familj.

Mer än en hobby

Men leken är inte allt. Nelly har förberett några tankar kring en bibelvers. Det handlar om att inte döma andra människor. Vi pratar om allt från demoner till hur man kan berätta om Jesus för sina klasskompisar.

– I skolgruppen kan man ställa de frågor man undrar över. Det är skönt att kunna snacka om grejer som händer på skolan med andra kristna som förstår, säger Lovisa.

– Vi vill få in Gud i vardagen, berättar Hilda. Skolan är central och att vara kristen är inte en aktivitet man gör två gånger i veckan. Det är en livsstil.

Lovisa, Nelly, Hilda och Filip vill få in Gud i vardagen. Samtidigt vill de få in kompisar i skolgruppen. I vår planerar de att baka muffins och dela ut dem på skolan med en bibelvers till. Syftet är att ge kärlek till klasskompisar och bryta fördomar om kristna.

Kristen i klassen

Just fördomar är något som vi kristna ofta är rädda för. Jag frågar hur klasskompisar reagerar när de berättar om kristna skolgruppen.

– När jag började gymnasiet bestämde jag mig för att skita i fördomar. Jag vill gärna berätta för andra om Jesus – och mitt liv är nu. Vi har världens chans! säger Lovisa. Hon har erfarenhet av att det ofta tas emot ganska gott. Ibland händer det att någon svarar att den också tror på Gud.

”Min kusin var så öppen med att han var kristen. Alla visste det och det såg jag.”

Hilda tycker att det kan vara lite jobbigt ibland men när hon berättar att de fikar, leker, läser Bibeln och ber tycker kompisar ofta att det låter jättetrevligt.

– Man gör sig själv en otjänst genom att inte våga snacka om det, säger hon.

Filip erkänner att han kan vara rädd för att hamna i ett fack eller inte bli bjuden till fester för att han är kristen. Ändå var han öppen med sin tro redan från första dagen på Spyken.

– Min kusin var så öppen med att han var kristen. Alla visste det och det såg jag.

Tack vare sin kusin vågade alltså Filip berätta att han var kristen och nu är han själv en förebild för andra.

Ut i vardagen

Nelly börjar snegla på sin klocka, hon måste snart vidare. Vi ber för skolan och det vi snackat om innan hon smiter ut genom dörren på väg mot gymmet. Lovisa, Filip och Hilda ska också iväg. De försvinner åt varsitt håll. Skolgruppen är över för idag. Under en timme i ett grupprum har de hjälpt varandra att fylla på med energi, stöttat varandra i att stå upp för sin tro och bett för skolan. Deras öppenhet har smittat av sig. Även jag känner mig uppfylld och inspirerad att stå för min tro på den skolan där jag går.

Verklig skillnad

Grupprummet på Spyken är tomt igen. Imorgon kommer det andra elever hit för att räkna matte eller öva på spanskaglosor, men Gud har hört bönerna vi bad för dem. Jag tänker på något Lovisa sa om att hon och de andra i skolgruppen kunde se frukten av många års bön för Spyken. En timme i veckan kan färga av sig på veckans alla övriga timmar och göra verklig skillnad, både för skolan och för den som är med i gruppen. Att vara kristen är trots allt inte bara en aktivitet mellan tre och fyra en måndag eftermiddag – det är en livsstil.