Där Gud bestämt möte

Det finns några platser där vi vet att Gud möter oss. Det är mötesplatser som Gud själv har bestämt. Och när Gud säger ”vi ses där” – då kan vi lita på att han är där!

Att vara kristen är inte endast att tro på någon utan att leva med någon. Är man kristen lever man med Gud, hela tiden. 24/7 – 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan! Men eftersom vi inte ser Gud, vare sig Fadern, Sonen eller Anden, har Gud gett oss något konkret att se på. Dopet och nattvarden. Kyrkans sakrament! Genom dessa får vi hjälp att tro på att Gud verkligen är med oss.

Att få se det vi tror

Vi kristna tror på Jesus och allt det underbara han gjort för mänskligheten. Vi tror att Guds son blev människa och bodde bland oss ett antal år. Under dessa år berättade han om Guds rike, han gjorde under och tecken och han dog för våra synder när han avrättades genom korsfästelse. På tredje dagen uppstod han och han lever än i dag. Han finns i himlen på Faderns högra sida och samtidigt är han närvarande hos oss genom den helige Ande.

Vi tror alltså på något som hänt i historien. Det historiska som hände med Jesus från Nasaret handlade främst om att öppna vägen till Gud, som var stängd på grund av vår synd. Nu är vägen öppen och att vara kristen är att gå på den vägen, att leva i gemenskap med Gud. Det kan ibland vara svårt, eftersom vi inte ser Gud, men genom kyrkans sakrament, dopet och nattvarden, har vi fått något konkret att se på.

Det händer utanför mig

I våra gudstjänster läser vi ur Bibeln, Guds ord, och vi förkunnar utifrån det vi läser i Bibeln. Vår tro kommer från ordets förkunnelse (Rom 10:17). Men budskapet om Jesus blir mottaget på olika sätt av dem som lyssnar. Jesus själv lär oss att hur vi tar emot budskapet beror på våra hjärtan och på vår mottaglighet. Även om Ordet alltid i någon mening gör verkan (Jes 55:11) så är det i viss mån upp till mottagaren hur det landar.

Det händer något objektivt som den som döps eller tar emot nattvarden inte kan påverka.

Med dopet och nattvarden är det lite annorlunda. När vi firar dessa sakrament sker alltid något helt avgörande. Det händer något objektivt som den som döps eller tar emot nattvarden inte kan påverka. Det händer utanför oss själva och vi kan varken förbättra eller försämra det som händer.

Vilan i dopet

Den som är döpt har bytt liv med Jesus. Det gamla livet, vare sig det har hunnit bli tre månader eller 30 år, har dött med Jesus i dopet. Därefter har den som döpts fått ta emot det nya livet genom att uppstå med Jesus. Den vita dopdräkten vittnar om att det syndfria liv Jesus levde är Guds gåva till den som döps. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus (Gal 4:27).

Allt det man behöver för att bli frälst och kunna leva som kristen får man i dopet. Om man hamnar i tider av svårigheter och inte orkar be, om man kommer i tvivel och tänker att det kanske inte är lönt att be eller om man till och med går bort från Gud och tänker att han inte finns – så gäller Guds gåva i dopet. I dopet blev vi Guds barn, och även om ett barn går bort från sina föräldrar så är det fortfarande barn till dem. På samma sätt är det med dig och Gud.

Detta ger oss en grundtrygghet att vila i. Men dopet handlar inte om magi. Dopets gåva behöver man ta emot i tro om dopet ska ”ge effekt” för mitt andliga liv. Dop och tro hör ihop i Bibeln! Men poängen är att vi ska komma ihåg den grundtrygghet vi har som döpta. Är du döpt i vatten i Faderns och Sonens och den helige Andes namn så är du ett Guds barn och det kan ingen i hela världen ta ifrån dig!

Vilan i nattvarden

Olika kristna kyrkor betonar olika sidor av nattvarden. I Svenska kyrkans tradition brukar vi säga att nattvardens bröd och vin är Kristi kropp och blod samtidigt som det fortfarande är bröd och vin. Jesus är alltså fysiskt närvarande i nattvardens måltid.

Dopet och nattvarden är mötesplatser där vi kan vara säkra på att vi möter Gud.

Nattvarden följer samma logik som dopet; det sker något objektivt med brödet och vinet som inte påverkas av min ”status”. Närvaron av Jesus i nattvarden är alltså inte beroende av hur jag mår, vad jag har gjort eller hur stark tro jag har. Om du är med på en väldigt tråkig gudstjänst med sega psalmer och en obegriplig predikan, så är Jesus lika mycket närvarande i nattvarden som om det vore en superhärlig gudstjänst. När du räcker fram dina händer och tar emot nattvardsbrödet är det alltså Jesus själv du tar emot. Han som var med vid världens skapelse och som är konungarnas konung och herre över hela kosmos – han vilar i dina händer och förenas med dig när du äter av det bröd som ger världen liv.

När vi äter och dricker av Jesus får vi evigt liv (Joh 6:54). Dessutom blir vi vittnesbörd för världen när vi går till nattvarden. Paulus säger att vi förkunnar när vi går till nattvarden! Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död till dess han kommer (1 Kor 11:26).

Liksom dopet är nattvarden ingen magi. Brödet och vinet är alltid Kristi kropp och blod i mässan men det blir endast till välsignelse då jag tar emot det i tro. Tron kan gå upp och ner i livet men då får jag ändå se det som en trygghet att Jesus alltid finns där i nattvarden och väntar på mig. Att regelbundet möta honom där blir livgivande hjärtslag i mitt kristna liv och den bästa förberedelsen för den kommande världen.

Sakramenten är Guds medel att räcka oss sin nåd så att vi kan vara säkra på att vi har fått ta emot honom. Därför kallas de i vår tradition för nådemedel. Nåden är det som vi erbjuds i Kristus. När vi tar emot den i tro får vi den som gåva. Dopet och nattvarden är därför mötesplatser där vi kan vara säkra på att vi möter Gud, eftersom han har lovat att vara där!