Som tonåring var Sofia allvarlig och funderade mycket på livet och döden. Nu ser hon att det var Guds sätt att förbereda henne för de svar han själv har att ge på livets stora frågor.
Namn: Sofia Jeppsson
Ålder: 24 år
Bor: Lund
Sysselsättning: pluggar kriminologi och psykologi
Intressen: spela frågespel eller folkmusik, läsa romaner och diverse teologiska böcker, promenera vilse och lyssna på deppig musik från 80-talet.
”Jag tror inte på Gud, jag tror på den stora smällen,” sa Sofia när hon var liten. Även om man i hennes familj kunde prata om allt möjligt annat så var tro inget man pratade om. Det verkade varken möjligt eller relevant att säga något om Gud.
Bön och omsorg utan tvång
När Sofia var sex år lärde hon känna sin bästa vän Rebecca. Tillsammans med hennes familj gick Sofia på sina första gudstjänster i en frikyrka.
– Jag har aldrig upplevt att Rebecca eller hennes familj har försökt ”omvända” mig eller tvinga sin tro på mig på något sätt, vilket jag alltid har värdesatt. Deras påverkan på mitt beslut att söka mig till kyrkan består i stället av bön, gästfrihet och omsorg. För mig är de ett bevis på att det är något gott när kristna delar vardagen med icke-kristna på ett opretentiöst sätt.
Meningslösa svar på stora frågor
– Som tonåring var jag allvarlig och svårmodig. Jag frågade mig själv och andra vad som var meningen med allting. Jag kom fram till svaren ”det bestämmer du själv” eller ”att fortplanta sig”, vilket föreföll tomt och meningslöst. Dessutom var jag rädd för döden och tänkte orimligt mycket på att alla förr eller senare ska försvinna.
– Under den här perioden såg jag det som att jag gick och väntade på att det riktiga livet skulle börja. Med facit i hand ligger det nära till hands att förstå det som att den helige Ande förberedde mig genom att väcka en massa frågor, oro och längtan, för att jag senare skulle förstå hur Gud ger frihet, ordning och mening.
Den helige Ande förberedde mig genom att väcka en massa frågor, oro och längtan, för att jag senare skulle förstå hur Gud ger frihet, ordning och mening.
Vägen till Lund blev vägen till tro
Sofia har ingen speciell ”frälsningsupplevelse,” utan hennes kristna liv började mer eller mindre när hon flyttade till Lund.
– Jag lärde känna folk i kyrkan, började gå på gudstjänst regelbundet, bad massor, gick med i en hemgrupp och allt det där (samt fyrdubblade min fikakonsumtion).
Ett meningsfullt liv
– Nu förhåller jag mig till Gud i allt jag gör och tänker. Det låter kanske torrt och teoretiskt, eller klyschigt för den delen, men genom att jag hoppas på att möta Jesus ansikte mot ansikte på andra sidan döden kan jag ha ett sundare perspektiv på vardagen. Min tillhörighet till Guds folk och vetskapen om människans oändligt stora värde gör att det korta livet på jorden blir djupt meningsfullt.
