Jag tror på en gud som lyssnar när jag pratar med honom, en Gud som har skapat mig och älskar mig. En gud som förlåter mig när jag gör fel och misslyckas i uppdraget att älska och visa kärlek till gud, andra människor och mig själv. En gud som talar till mig genom bibeln och som ger ovärderlig gemenskap med andra kristna genom församlingen.
Samtidigt innehåller mitt liv med Gud också mycket tvivel. För någon kanske tvivel handlar om en osäkerhet på om Gud finns eller inte, för någon annan en ovisshet i om Jesus verkligen kan vara Guds son. För en tredje kan tvivel handla om att det är svårt att tro fullt ut på en god Gud när det fortfarande finns så mycket ondska i världen. Kanske innebär tvivel något helt annat för dig, i ditt liv med Gud. Mitt tvivel på Gud är på många sätt kopplat till min tilltro till mig själv och Guds förmåga att gripa in i mitt liv. Min tilltro till mig själv har skiftat väldigt mycket under åren. Vissa dagar och i vissa perioder känner jag mig stark och tror att jag klarar allt på egen hand, jag behöver ingen hjälp. Andra dagar känner jag mig svagare, övertygad om att jag inte kan någonting överhuvudtaget. Ofta väljer jag den ena eller den andra rollen, faktum är att båda dessa roller ytterst innebär tvivel på Gud. Låt mig förklara med hjälp av en av mina främsta förebilder i bibeln, jungfru Maria. I Lukasevangeliets första kapitel står det:
”I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. Ängeln kom in och sade till henne: ’Gläd dig, du benådade. Herren är med dig.’ Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. Då sa ängeln till henne: ’Frukta inte, Maria, Du har funnit nåd hos Gud. Se, du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.’ Maria sade till ängeln: ’Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig’. Ängeln svarade henne: ’Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds son. Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. Ty för Gud är ingenting omöjligt.’ Maria sade: ’Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ Och ängeln lämnade henne.”
Hon är svag i sig själv men hon vet att för Gud är ingenting omöjligt!
Svag i sig själv
Texten om Maria säger otroligt mycket om hennes fulla tilltro till Gud. Tänk att för det första få en ängel på besök. Denna ängel säger till dig att du, trots att du aldrig har haft sex, ska bli gravid och föda ett barn. Dessutom inte vilket barn som helst utan Guds son. Jag tvivlar på att jag hade reagerat som Maria i en sådan situation. Visst, först ifrågasätter hon ängeln, hur ska det gå till? Men så fort ängeln förklarar för henne att det är den helige Ande som ska komma över henne och göra henne gravid med Guds son accepterar hon det ängeln säger och litar på hans ord. Jag hade förmodligen ifrågasatt och tvivlat på det ängeln sa rätt så mycket mer än Maria gjorde. Maria väljer istället att lita på Gud, hans ord och löften.
Livet med Gud innebär att vi får göra saker vi trodde var omöjliga.
Maria litar på Guds kraft. Hon är svag i sig själv men hon vet att för Gud är ingenting omöjligt! För henne spelar inte tilltron hon har till sig själv någon roll. Det är hennes tro på Gud och hans kraft som gör att hon kan säga: ”Må det ske med mig som du har sagt.” När du tror dig klara av allt på egen hand handlar det i själva verket om att du glömt bort vem Gud är, om att du tvivlar på hans förmåga att verka i ditt liv. Likadant när du tror dig inte klara av något alls, känner dig värdelös och misslyckad. Om vi tror att det som står i bibeln är sant och att Gud faktiskt är precis den gud som beskrivs där, hur kan vi då tro att vi skulle klara något bättre på egen hand? Och varför skulle vi inte klara av vilka situationer som än möter oss när Gud får vara med? Ingenting är ju omöjligt för Gud!
Stark i Gud
Gud har en plan med dig och med mig. Han vill vandra med oss, i våra liv och fylla oss med sin kraft. Han har inte skapat oss som supermänniskor som klarar allt själva. Vi klarar oss inte utan Gud – vi behöver hans hjälp. Gud har inte heller tänkt att vi ska vara hjälplösa offer som inte klarar något alls – med hans hjälp är ju ingenting omöjligt. Gud har skapat oss både svaga och starka. I oss själva är vi svaga men i kraften från Gud blir vi starka. Livet med Gud innebär att vi, precis som Maria, får ta steg, göra saker vi trodde var omöjliga och gå emot strömmen. Inte på egen hand, utan tillsammans med Gud. Vad är det egentligen att tvivla på?
