Inte ens döden kunde stoppa dem

En söndagskväll 1956 sitter två kvinnor framför radioapparaten i Ecuadors djungel. De väntar på att få höra från sina respektive män och ytterligare tre missionärer som är ute för att försöka få kontakt med den våldsamma indianstammen Waodani. Klockan går, men radion är dödstyst …

Waodani var kända som en av de mest våldsamma stammarna i Ecuadors djungel. I de omkringliggande byarna berättades det att den som gick för långt in på deras område aldrig kom tillbaka. Men Waodani dödade inte bara främlingar, utan det pågick även mycket dödande fram och tillbaka inom den egna stammen; hämnd på hämnd på hämnd utan slut. De levde efter mottot: Spetsa och lev, eller bli spetsad och dö. Waodani höll bokstavligen på att utrota sig själva.

Början till kontakt

I början av 50-talet beger sig fem unga par till Ecuador för att på olika platser arbeta som missionärer. Ganska snart börjar de dock jobba tillsammans för att nå Waodani-folket. De börjar med att släppa ner gåvor med hjälp av ett flygplan och efter ett antal nedsläpp får de gåvor tillbaka. Några månader senare bestämmer de sig slutligen för att söka verklig kontakt, öga mot öga.

Öga mot öga

Männen ger sig iväg i flygplanet. De landar och upprättar ett läger inte långt från en av Waodanis byar. De har med sig vapen, men har beslutat att endast använda dem till skrämsel då de, som de själva säger, är redo för himlen vilket inte Waodani är.

Den första dagen möter de tre indianer och de verkar, trots knapphändiga språkkunskaper, få någorlunda god kontakt. Följande dag flyter på på liknande sätt och de börjar få ett starkt hopp om att det här går åt rätt håll.

Radions tystnad

Följande dag har de kontakt med sina fruar via radio och det sista fruarna hör en av männen säga är: “Be, tjejer – jag är säker på att det här är dagen [som det kommer att hända]!”.

Var är de? Har de flytt in i djungeln eller är de … döda?

På kvällen har fruarna inte hört av sina män. Inte heller dagen efter får de kontakt med männen. Det skickas ut ett spaningsflyg som hittar missionärernas flygplan söndertrasat, men själva är de borta. Var är de? Har de flytt in i djungeln eller är de … döda? En stor spaning dras igång och det dröjer inte många dagar innan man har hittat alla fem missionärerna dödade med spjut.

Självmordsuppdrag eller Guds kallelse?

Rachel Saint, syster till en av männen, och Elisabeth Elliot, fru till en annan, kan dock inte lämna Waodani åt sitt öde, utan känner ett stort kall från Gud att de fem männens död inte får bli förgäves. Lite mer än ett år efter attacken bestämmer de sig därför för att göra vad varje människa skulle anse som galenskap. De söker upp det folk som dödat deras man och bror. Vad som ser ut som ett självmordsuppdrag visar sig i stället leda till stor välsignelse. De blir mottagna och lyssnade på. Elisabeth stannar hos stammen i några år och Rachel blir kvar där resten av sitt liv. Dödandet avtar och många i stammen kommer till tro på Jesus, som liksom de fem missionärerna, valde att ge sitt liv för att Waodani skulle bli räddade.

Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. (Luk 12:4)