”Kvinnan är ett tempel byggt över en kloak” skrev kyrkofadern Tertullianus som levde ca 160-220 efter Kristus. Citatet visar att Tertullianus hade en väldigt dubbel bild av kvinnan. För honom stod kvinnligheten både för det aktningsvärda, heliga och stora – men samtidigt för det mörka, mystiska och syndiga. Vad fick honom att resonera som han gjorde?

Kristendomen uppkom under antiken och har sina rötter i judendomen. Den kristna läran har påverkats av både judiska och grekiska idéer. Genom historien har man ofta sett på kvinnan som lägre stående än mannen. Man har ansett att mannen är mer riktig människa medan kvinnan är en lite sämre version av mannen. Detta tyckte bland annat den grekiska filosofen Aristoteles. Enligt berättelserna i Första Mosebok är det kvinnan som blir frestad av ormen att smaka av den förbjudna frukten i Edens lustgård. Att det berättas att det är kvinnan som först faller för frestelsen och sedan drar med sig mannen har gjort att man i tusentals år ansett att kvinnan varit mer syndig, anledningen till syndafallet, djävulens port till mannen. Ett historiskt exempel på detta har vi i de förföljelser av häxor som ägde rum under stora delar av 1500- och 1600-talen i Europa. Man ansåg liksom att själva kvinnligheten i sig var mer mottaglig för synden och de onda makterna.

Kvinnan i kyrkan

Samtidigt som denna bild av kvinnligheten bränt sig fast i historien så har bilden av jungfru Maria bidragit till att skapa dubbelheten i vad som anses vara kvinnligt. Kyrkofäderna ansåg att Marias exempel vägde upp för Evas synd och innebar att kvinnor har en helig, ren och rättfärdig dimension – alltså templet i Tertullianus citat. Kvinnan har i kyrkans historia ofta gjorts obetydelsefull. I den tidiga kyrkan och i den katolska traditionen finns en mängd exempel på framstående kvinnor och kvinnliga helgon. Efter reformationen (ni vet, Martin Luther och det där) fick kvinnan en mycket liten plats. Eftersom den protestantiska läran inte upphöjer helgon eller jungfru Maria lika mycket som den katolska försvann många kvinnliga förebilder. Efter reformationen stängdes dessutom många kloster, som för många kvinnor var enda möjligheten att undvika bortgifte och få någon slags utbildning. Den som hela vår tro vilar på, nämligen Jesus, stod alltid på de svagas sida. Trots detta har kyrkan gjort annorlunda.

Jesus upprättar

Jesus var på många sätt väldigt radikal i sina handlingar. På Jesu tid var det omöjligt att tänka sig att en lärd judisk man kunde umgås med kvinnor och andra ”orena” så som Jesus gjorde. Jesus visar stor barmhärtighet när han talar till kvinnor som samhället stängt ute – så som kvinnan vid brunnen eller i berättelsen om äktenskapsbryterskan i Johannesevangeliet kapitel fyra och åtta.  

Jesus var sträng när det kom till skilsmässa – vilket var till fördel för kvinnor eftersom det var mycket lättare för män att skilja sig än kvinnor, och kvinnan ofta hamnade på bar backe om hennes man gick ifrån henne.

När samhället tyckte en sak gjorde Jesus tvärtom

Under Jesu tid ansågs inte kvinnan som sin egen utan hon var främst sin faders eller sin makes. Många kvinnor följde efter Jesus under hans verksamma år och efter att Jesus uppstått från döden så är det en kvinna, Maria Magdalena, som han visar sig för först. Trots att kvinnors vittnesmål inte räknades på samma sätt som mäns så väljer Gud att låta en kvinna vara den första som sprider budskapet om att han uppstått. När samhället tyckte en sak som gjorde att hälften av befolkningen fick ett mindre värde så gjorde Jesus tvärt om – det är ett viktigt budskap till oss i dag.

Foto: Aidan Meyer
DELA
Föregående artikelRoller och fördomar
Nästa artikelApologetik: Ledtrådar om Gud – universum