Han gjorde det för oss

Under hela min tid som kristen har jag gillat nyare lovsånger. Du vet, den där lite skönare musiken, den pop-igare stilen med texter som är lätta att relatera till. Men de senaste åren har jag mer och mer fått inse att de där ”tråkiga” psalmerna vi sjunger i kyrkan faktiskt kan ha stark och gripande musik och text. En psalm jag har nära hjärtat är nummer 442 i Den svenska psalmboken.

I den här psalmen får vi sjunga om Jesus och hans väg upp till Jerusalem, när han, medveten om vad som väntade, gick mot sitt lidande. Där blev han sedan sviken av sina vänner, han blev torterad och hånad och till slut blev han korsfäst och dödad. Men detta är inte huvudpoängen i psalmen. I slutet av var och en av de tre verserna återkommer man till att Jesus gjorde detta för andra: för sina vänner, för dem som torterade och hånade honom, och slutligen – för allas skull. Han gjorde det för oss.

År 2013 var jag i Rom med en konfirmandgrupp och firade gudstjänst i en svenskkyrklig församling där nere. Vi började sjunga just den här sången och jag hade aldrig hört den innan. Redan i första versen grep den mig så att jag började gråta. Det var så starkt att få påminnas om varför Jesus valde att gå den väg han gick. Han gjorde det för oss.

Redan i första versen grep den mig så att jag började gråta

Man kan kanske tycka att det är trist med sorgliga och klagande sånger i en gudstjänst. Men då får man påminna sig om att i Bibelns egen bönebok, Psaltaren, är ungefär två tredjedelar av texterna klagosånger, där de som skrivit texterna sörjer och lider inför Gud. Sång i kyrkan har inte som syfte att göra oss glada och positiva. De har som syfte att påminna oss om sanningen om Gud. Och det finns inte något bättre att bli påmind om än detta: Han gjorde det för oss.