Att tjäna Gud med plånboken

Att ha pengar är i dagens samhälle nödvändigt för att överleva och skapa ett gott liv för sig själv och sina nära. Samtidigt varnar Bibeln för att lockas av rikedom. Hur kan vi förhålla oss till det?

Direkt efter syndafallet (1 Mos 4) omnämns två människor med specifika yrken: jordbrukaren Kain och herden Abel. Även några av Kains ättlingar omnämns, då som boskapsskötare och musiker. Som du kanske vet mördade Kain sin bror Abel i avundsjuka över att Gud såg med välvilja på Abels offer men inte på Kains. De hade olika yrken, men det var inte det som avgjorde deras ställning inför Gud utan deras tro och hur de offrade: Kain valde att offra något från sin skörd medan Abel valde att offra det finaste från sin boskap. Vi kan läsa detta som att Abel var den rikare av dem två, men att han var mer givmild och hade större tro än Kain, och därför också en bättre ställning inför Gud. Vi kan vara kallade till karriärer som innebär stor eller liten rikedom, men det är vår tro och vårt mått av givmildhet som räknas inför Gud, inte vår inkomst.

Alla yrken kan vara kallelser från Gud: yrken, sysslor och arbeten som gör att just du kommer till din rätt i livet, ärar Gud och tjänar din medmänniska. Det viktiga är inte specifikt vad vi arbetar med utan hur vi förhåller oss till arbetet och den lön vi får. I 1 Tim 6:8 står det: Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det. I Jakobsbrevets två sista kapitel kan vi läsa varningar om att lockas av rikedom och lyx. Vi kan tjäna mycket eller lite pengar, men vi måste välja huruvida vi vill ha Abels givmildhet eller Kains girighet och avundsjuka som förebild och ideal.

Det är vår tro och vårt mått av givmildhet som räknas inför Gud, inte vår inkomst.

Den brännande frågan

Är du och jag nöjda med att ha det nödvändigaste för att överleva? Mat, kläder och husrum? Jag vet själv hur svårt det är att vara nöjd och tacksam över att Gud försörjer mig. Ofta är det när jag ser vad andra har, sådant som jag saknar, som mitt begär väcks och jag vill ha mer. Då är det lätt att börja tänka på hur jag skulle kunna göra andra livsval och därigenom tjäna mer pengar. Jag tror det är viktigt att rannsaka sig själv när man märker att man drivs av sådana tankar. Dessutom är det viktigt att ta tid till bön, bibelläsning och reflektion för att försöka förstå vad det är som driver en. Kanske är en befordran inte alltid rätt steg att ta i livet? Kanske är det så att familj, ideellt engagemang eller liknande är värt att prioritera före en löneförhöjning?

Känsliga yrken och jag?

När Johannes döparen träder fram i Lukasevangeliets tredje kapitel uppmanar han folket till omvändelse. Precis som med profeterna i Gamla Testamentet finns det en stark social aspekt av omvändelsen: Människor uppmanas att dela med sig av sina ägodelar. Det står också att två specifika yrkesgrupper, soldater och tullindrivare, kom fram till Johannes och frågade vad de skulle göra för att omvända sig. De var antagligen de mest hatade yrkesgrupperna där och då, men Johannes säger inte att de ska sluta vara just soldater och tullindrivare. I stället uppmanar han dem att inte missbruka sin makt och ställning utan i stället följa de regler och ordningar som gäller för just deras yrken. Detta kan tjäna som exempel för människor vars yrken eller kallelser kan vara av sådan art att det väcker visst samvetskval, till exempel om man är eller vill bli polis, domare eller lärare. Det är inte fel att söka sig till dessa yrken utan tvärtom: det är viktigt att det finns gudfruktiga människor som lever i omvändelse just på sådana positioner. Samtidigt uppstår det i alla yrken situationer där man måste fundera över varför man gör en viss sak. Vi är i första hand kallade att följa Jesus och vara goda medmänniskor, inte att lyda order som skapar dåligt samvete hos oss eller går emot den kristna värderingen om att älska sin nästa.  

Givmildhet är viktigast

Senare i Lukasevangeliet får vi ett föredömligt exempel på hur några kvinnor tjänade Jesus och lärjungarna med sina ägodelar (Luk 8:1–2). Att kvinnorna hade ägodelar som hjälpte Jesus mission väcker en del frågor: Hade de arbetat ihop pengarna (i en tid då kvinnor sällan lönearbetade) eller var det arvegods? Var det mycket eller lite ägodelar? Vi vet inte säkert var ägodelarna kom ifrån eller hur stort värde de hade, men vi vet av texten att kvinnorna var givmilda och villiga att tjäna Jesus och lärjungarna med sina materiella resurser. Kanske var kvinnorna stenrika, kanske var de utfattiga – det är mindre viktigt. Det viktiga är hur de förhöll sig till sina ägodelar: med givmildhet och tjänstvillighet. Att tjänstvilligheten är särskilt viktig i Guds rike blir extra tydligt i berättelsen om den fattiga änkan som gav sina få kopparmynt, men ändå enligt Jesus gav mer än de rika, just för att hon offrade allt hon hade (Mark 12:41–44). 

Kanske är en befordran inte alltid rätt steg att ta i livet.

Din inställning och roll i Guds ekonomi

Jag är övertygad om att du som läser detta har talanger och gåvor som gör dig särskilt lämpad för vissa uppgifter, oavsett om du upptäckt eller förfinat dessa talanger och gåvor ännu. Bland oss kristna kommer det alltid finnas (och ska finnas!) människor vars talanger och gåvor genererar mycket pengar och människor vars talanger och gåvor genererar mindre pengar (eller inga pengar alls). Det är allas vårt ansvar att förvalta våra ekonomiska tillgångar så att vi kan försörja oss själva och vår familj (om vi har en sådan). Vi får dock inte glömma att bidra ekonomiskt/materiellt till vår församling eller kristna gemenskap. Den röda tråden för allt gott förvaltarskap och för alla de bibliska exempel jag gett i denna text är att hela vårt liv, inklusive våra materiella tillgångar, kommer från Gud, tillhör Gud och skall ges tillbaka till Gud (1 Krön 29:12–14).