Herrens ord kom till Elia: ”Bryt upp, ta vägen österut och göm dig i Kerits bäckravin, öster om Jordan. Där kan du dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.” (1 Kung 17:2–4)
Det finns många exempel på personer, både i Bibeln och genom historien, som på ett bokstavligt sätt varit beroende av Gud rent ekonomiskt och materiellt. Elia fick mat för dagen av korparna. När vattnet sinade i bäcken skickade Gud honom till en änka som bara hade mat kvar till en sista måltid, men Gud försåg dem dag för dag med mer mjöl och olja så att de klarade sig.
“Herren förser” är ett av namnen på Gud i Bibeln, ett namn som Abraham formulerar när Gud förser honom med en bagge att offra i stället för sin son Isak. Det ultimata beviset för att Herren förser är att han blir människa och dör för oss på korset, då förser han oss i oändlighet med sin nåd.
Tänk vad skönt att vi får lov att tro på en Gud som faktiskt förser, även materiellt!
Ofta kan det vara lättare att tro på att Gud förser oss med nåd än att han skulle förse oss materiellt. Jag blir i alla fall mer utmanad av Elia och tanken på att behöva vänta in mat från ovan varje dag, än av att jag behöver ta emot frälsning genom Jesus. Visserligen tror jag inte att Gud tänkt att vi alla ska leva som Elia – vi ska ju också odla marken och arbeta för vårt dagliga bröd. Ändå tror jag det är sunt att utmanas i detta, och egentligen är det snarare en inbjudan än något jobbigt Gud skulle lägga på oss. För tänk vad skönt att vi får lov att tro på en Gud som faktiskt förser, även materiellt! Vi behöver inte göra oss bekymmer och oroa oss för vad vi ska äta eller ha på oss, för Gud har omsorg om oss – det säger Jesus själv (Matt 6:25). Vi får följa Elias exempel och leva i både tillit och lydnad till vår fantastiska Gud, som har långt mer makt att förse oss med vad vi behöver än alla bankkonton i världen.
