1 Kung 19:2-8
Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: ”Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna.”
När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba i Juda och lämnade där sin tjänare. Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden och sade: ”Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.
Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!” När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.” Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb.
I sin mörkaste stund försökte inte Elia gå i sin egen kraft. I stället lät han Gud ta hand om honom och ge honom ny kraft och styrka.
Efter att ha utmanat guden Baals präster i syfte att visa att Herren är större och starkare än någon annan kraft i världen, föll Elia i djup ångest, missmod och kanske depression. Han hade sett till att avrätta de hundratals präster som var fiender till Gud. Det gjorde att han fick ovänner, framför allt Isebel, den onda och mäktiga drottningen av Israel som ville få folket att sluta dyrka Gud. Efter att ha tagit emot ett allvarligt dödshot från henne miste han fullständigt sin livslust.
Elia önskade sig döden. Han var fullkomligt uppgiven. Han lämnade sin tjänare och la sig apatisk under en buske för att sova. Inte ens mat eller dryck ville eller kunde han lösa på egen hand, det fick Gud lösa. Det står inte hur länge han var i detta tillstånd, men det dröjde ett tag innan han förmådde att resa sig och ta sig an sitt uppdrag igen.
Kanske har du varit i ett liknande tillstånd. När orken lämnar en och man har svårt att se en anledning att resa sig ur sängen på morgonen, och saknar styrka att packa ner skolböckerna i väskan. När man lämnar sina vänner och isolerar sig själv. När man får svårt att äta. Det kan vara skönt att veta att man inte är ensam i att ha känt så, Elia gjorde det före dig. Men i sitt mörker gjorde Elia något fantastiskt – han lät sig bli ompysslad av Gud.
Gud är så otroligt villig att hjälpa.
Medveten om sin egen svaghet la Elia sin stolthet åt sidan. Han förstod att det inte tjänar något till att försöka gå i sin egen kraft, framför allt inte när kraften är slut. Det är långt mycket mer värt att omhändertas av sin älskande, kärleksfulla och milda himmelske fader.
Det kan vara svårt att ta emot hjälp, speciellt i en kultur där självständighet och oberoende målas upp som den största dygden, men Gud är så otroligt villig att hjälpa. Elia insåg att han inte kunde lösa det själv, i stället behövde han Guds uppmuntran. Och Gud är mild och god. Han sliter inte upp dig från sängen när du inte orkar resa dig, för att sedan skicka ut dig dit du inte orkar gå. Gud ger dig mat, vatten, och tid att samla krafter. Han ger dig påminnelser om att du är i hans kärleksfulla händer. När du inte längre har ork, försök inte lösa det på egen hand. Gör i stället som Elia, och låt Gud hjälpa dig. Låt honom rädda dig.
