Just nu väntar du kanske på att skolveckan ska ta slut så att du kan gå på helg, att vårterminen ska ta slut så att du kan få sommarlov eller att du ska träffa någon som du kan utforska livet med.
När väntan är kort är det rätt lätt att vänta men om den sträcker sig över en längre period kan väntan ofta kännas jobbig. Den kan upplevas som en ökenperiod där det verkar som att man står och stampar på samma ställe, där Gud känns frånvarande och livet hopplöst. Du vill gärna komma fram till nästa projekt eller kapitel i livet.
Det var inga bortkastade år, utan 30 år av förberedelser.
Min erfarenhet är att en period av väntan ibland kan vara en period av förberedelse, där Gud gör mig redo för nästa sak. Detta gör att väntan, för mig, blir en period av förväntan och glädje inför det faktum att Gud förbereder mig för något annat, något nytt.
Att se på sådana perioder som förberedelse i stället för väntan kan hjälpa oss att stanna upp och leva mer i nuet då vi vet att Gud gör någonting med oss här och nu.
Det här perspektivet finner vi ofta i Bibeln. Jesus föddes ju inte för att vara snickare, så i 30 år gjorde han något som inte var hans främsta uppdrag här på jorden. Det var inga bortkastade år, utan 30 år av förberedelser. Mose tillbringade 40 år i öknen innan Gud mötte honom i en brinnande buske och han fick börja tjäna Gud. Jesus och Mose är därför förebilder för oss i att vänta, och deras livsberättelser visar tydligt på att Gud förbereder oss, också när vi gör det vardagliga. Det Gud behöver är vår villighet att följa honom.
