Jag sade i min ångest: ”Jag är avskuren från dina ögon!” Men du hörde min bön om nåd när jag ropade till dig. Psaltaren 32:23

Besvikelse, ensamhet, ilska, sorg. Våra liv här i denna värld är fyllda av känslor som får Gud att i stunder upplevas som långt borta. David, som skrivit denna psalm, talar här om just en sådan stund, och han skriver med de kraftfulla orden: ”Jag är avskuren från dina ögon!” I hans ångestladdade livssituation upplevs Gud som frånvarande, som om Gud varken ser eller bryr sig om David.

Situationen som David var i under tiden han skrev denna psalm kommer någon av oss troligtvis aldrig att hamna i. Men liknande känslor som David hade kan vi relatera till. Vi drabbas likt David av svek, ondska och lidande. Frågan är vad vår reaktion blir, vad vi gör i stunderna av ångest och i upplevelsen av att Gud känns långt borta. Alternativen som för oss längre bort från Gud är många, men det finns ett annat alternativ – det som David väljer.

”När omständigheterna är för jobbiga kan man få landa i att Gud är Gud, jag är människa och att jag behöver Gud.”

David väljer att vända sig mot Gud i bön. Inte för att klaga, skrika och vara arg. Utan för att be om hjälp. Att vara arg och besviken på Gud tror jag inte är något som behöver vara destruktivt för oss. Det kan få vara en del i en process som landar i en bön likt Davids. När omständigheterna är för jobbiga kan man få landa i att Gud är Gud, jag är människa och att jag behöver Gud.

Versen ger också ett större perspektiv. David förklarar att Gud hörde ropet under ångest och att det gavs ett svar. Detta betyder ju att Gud var med David i situationen, mitt i hans ångest. Att Gud både såg och brydde sig. Detta perspektiv tror jag vi kan lära oss av. Känslorna är sanna, vi upplever dem. Men de speglar inte alltid verkligheten. Guds kärlek, närvaro och längtan att göra oss väl upphör inte fastän känslorna säger tvärtom. Guds kärlek och nåd är ett faktum som inte kan förändras.

Bön: Mitt i min livssituation ber jag dig Gud, hjälp mig.

Sång:
När jag vaknar i mardrömssvettiga lakan
Bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig
När allting rasar
När hela världen ramlar
Bo i mig
Gör mig stark
Lev i mig
Så bär mig Gud i Dig
Bär så långt det går
Jag slutade försöka för länge sen
Gör mig stark – Emil Svanängen