Jag slår upp min almanacka. Stryker första planen, andra och även tredje. Det ekar tomt. Alla planer ställs in.
Höstens restriktioner fick mitt liv, precis som så många andras, att ställas in från en dag till en annan. Plötsligt visste jag inte längre någonting om morgondagen, om kommande veckor, månader eller år. Det jag tidigare hade planerat och sett fram emot raderades. Det gick inte heller längre att planera för framtiden. Direkt kom oron. Jag blev frustrerad, satte mig ner och började klaga inför Gud om mina kraschade planer för en bra framtid.
Jag blev frustrerad, satte mig ner och började klaga inför Gud om mina kraschade planer för en bra framtid.
Där och då började jag se en bild framför mig av hur jag målar upp mitt framtida liv likt en teckning. Med stapplande streck, likt en 6-årings ritande, planerar jag för framtiden. Samtidigt såg jag hur Gud vill och erbjuder sig att själv måla min framtid. Världens skapare vill måla mitt liv och skapa en tavla som är vackrare än vad jag kan någonsin kan föreställa mig. Mina egna taniga penseldrag, mina tankar och drömmar, vill Gud använda och måla vidare på. Samtidigt vill han leda mig, skapa mer och göra något så mycket bättre.
För Guds tankar och planer för mig, och för dig, kommer alltid att vara större, högre och mer fantastiska än vad vi själva någonsin kan tänka och planera för. Det tryggaste och bästa du och jag kan göra är därför att lämna våra liv och vår framtid i Guds skapande och målande händer.
Jesaja 55:9: Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.
