Under uppväxten brukade Gabriels mamma ta med Gabriel och hans bror till Svenska kyrkan på gudstjänster. Men vid olika tillfällen och av olika anledningar valde Gabriel att inte gå till kyrkan. Gud ville något annat.
Namn: Gabriel Linjer
Ålder: 24 år
Ort: Knislinge, kommer från Varberg
Sysselsättning: jobbar som ungdomsledare i Svenska kyrkan i Knislinge och Kviinge
Intressen: sport, framför allt fotboll, golf och thaiboxning
Fun fact: har precis startat upp ett parfymföretag som heter Blessed
Gabriels mamma var kristen, men det var inte hans pappa.
– Mamma lärde oss att Gud finns och jag trodde på Gud för att mamma sa det men jag tyckte det var tråkigt att gå till kyrkan.
Så när Gabriel fick välja själv så valde han bort att gå till kyrkan fram tills att det var dags att konfirmeras.
Mer än rätt och fel
Gabriel konfirmerades på ett sommarläger.
– Där fick jag inse att tron handlar om mer än bara vad som är att göra rätt och fel. Jag fick inse att det finns en personlig Gud som bryr sig om mig.
Efter konfalägret gick Gabriel på olika läger, men mellan dessa gick han inte till kyrkan för det var olikt konfalägret och där fanns inte några ungdomar. Detta gjorde det svårt att vara kvar i tron i den vanliga vardagen. Gabriel själv beskriver det som att han blev två olika personer, en på läger och en i vardagen.
– Därför bestämde jag mig för att sluta gå på läger, men det ledde till att jag fick lära känna en person i Varberg som visade Pingstkyrkan. Dit började jag gå då det var mer likt konfalägret och där fanns ungdomar.
“Jag kan själv”
Att gå till kyrkan blev en viktig del i att hålla fast vid tron i vardagen. Men när Gabriel började gymnasiet så stod han ändå kvar med ena foten i det världsliga.
– Jag ville själv styra över mitt liv och göra det jag ville.
Efter gymnasiet började Gabriel jobba och där började en kris i hans liv där han mådde väldigt dåligt. Gabriel gick till kyrkan, sjöng lovsång, men tänkte att jag klarar mig själv.
– I den här perioden började inse att jag behöver Gud och började be att Guds vilja skulle ske.
Räddningen
Under sommaren, ett år efter studenten, och efter mycket bön om att Guds vilja skulle få ske började Gabriel känna att det där med bibelskola skulle vara rätt bra trots att han tidigare inte tänkt att det var läge just då. I slutet av sommaren reste Gabriel till sin moster som tidigare under året nämnt Strandhems bibel- och lärjungaskola. Även i samtal under resan kom bibelskolan upp.
Jag vill leva efter Bibeln och det är bäst för mig att leva efter Guds vilja.
– Trots att bibelskolan skulle börja om en vecka skickade jag in en ansökan och några dagar senare blev jag erbjuden en plats.
Efter att Gud lagt alla pusselbitar på plats så började Gabriel på Strandhem.
– Bibelskolan räddade mig på många sätt. Jag fick vara del av en fin gemenskap. Under året fick jag inse att jag inte kan stå kvar med ena foten i det världsliga och den andra i kyrkan. Jag vill leva efter Bibeln och det är bäst för mig att leva efter Guds vilja.
