Att känna sig välkommen är viktigt när man kommer med i ett nytt sammanhang. I Bibeln talas om att vi är ”lemmar i samma kropp”. Vi talar också ofta om att kristna är en stor familj med Jesus i centrum. Det bör både synas och märkas att vi vill välkomna nya in i den gemenskapen.
Jag tror det handlar om förväntan, gemenskap och ärlighet.
Förväntan
Alla i en kristen gemenskap behöver be, tala om och fundera över hur vi tar emot nya människor. Det är inte någon enskilds ansvar att ta hand om nya, utan allas. Ledarens uppgift är att göra andra medvetna om de här frågorna. När vi ber om att få nya till vår gemenskap, talar om det och förbereder för det, läggs en bra grund för att de nya ska känna sig hemma och välkomna. Frågan är om vi har den förväntan, eller är vi nöjda med det antal vi är just nu?
Gemenskap
Att känna sig sedd är viktigt. Att någon bryr sig om, intresserar sig för och bjuder in en ny person i gemenskapen. Det kan alla ta ansvar för på ett naturligt sätt i en mindre enhet (under ca 100 personer). Men är det en större församling behövs mindre cellgrupper. I dem får man möjlighet att ha gemenskap, samtala, be och läsa Bibeln tillsammans. För vissa blir cellgruppen vägen in till att delta på gudstjänster. Jag tror också att vissa känner sig mer delaktiga om de får en möjlighet att gå ta ansvar för en uppgift i församlingen.
Ärlighet
Jag tror inte gudstjänstens direkta utformning har så stor betydelse när det gäller om nya ska känna sig välkomna. Den kan se väldigt olika ut. Däremot är det viktigt att det som sker i gudstjänster och andra samlingar känns äkta och ärligt. Både när det gäller utformning, undervisningens innehåll och deltagarnas engagemang. Vi får be om att det ska ”stråla” om gemenskapen, att den berättar om en kristen tro som håller att leva på och som påverkar livet i vardagen. Kristen tro levs inte bara på söndagen utan alla veckans dagar!
