Du är underbart skapad. Helt unik. The one and only you. Du är oerhört värdefull. Omöjlig att ersätta. I Bibeln beskrivs du och jag som Guds ögonstenar; de absolut viktigaste och det bästa av allt som Gud har skapat. Och det är ju verkligen en hel del fina grejer han har fått till… Det som är extra fantastiskt är att vi är älskade för att vi finns till, inte för vad vi är bra på eller för hur vi ser ut. Vi får vara Guds barn. Barn till universums Herre. Tänk att ha det på sitt ID-kort!
Vår identitet som kristna ligger alltså först och främst i att vi är son eller dotter till Gud själv. Samtidigt är vi skapade olika och ska också vara olika. Annars är vi inte oss själva, utan kopior. Det här gäller både egenskaper, utseende och personlig stil. Ett område där vi till exempel ofta skiljer oss från varandra är hur vi tänker kring vad vi har på oss. Några bryr sig inte alls medan andra är väldigt noga med sin klädstil. I det här numret har Jenica och Karin funderat lite mer kring hur intresse för mode kan vara en del av en kristen livsstil. Läs även det tankeväckande reportaget om Jacob som har ett klädföretag där man får ett plagg men betalar för två…
Att uppmuntra varandra för en fin tröja eller schyssta sneakers är något bra och roligt att få höra. Vi behöver alla få bekräftelse från familj och vänner för att må bra. Det är något helt naturligt. Det är först när det viktigaste är vad andra tycker som man behöver stanna upp och tänka om. För många är livet en enda jakt på bekräftelse där vi vill att andra ska trycka på ”Gilla”-knappen; både på facebook och IRL. Våra djupaste behov av bekräftelse kommer dock aldrig att bli tillfredsställda på den punkten. Sorry, men så är det.
Gud vill att du ska veta av han älskar dig. På dig har han därför istället satt en ”Älska”-knapp. Och tryckt. Det är bara den kärleken och den meningen med livet som kan möta dina innersta behov av bekräftelse. Det vill vi fortsätta berätta om i Insidan.
Bön: Gud, tack för att du vill stilla min djupaste längtan. Öppna mitt hjärta för dig. Amen.
