I denna vers finns ett tydlig faktum och en tydlig uppmaning. Grunden är det ingen tvekan om i Bibeln – vi kan bara bli Guds barn på grund av hans kärlek och vad Jesus har gjort för oss. Men uppmaningen är också tydlig.
Bibeln är fullproppad av uppmaningar att leva rätt och gott. Kanske är det därför en del tror att det är det som kristen tro handlar om – att vara snäll. Men när Paulus här skriver om detta, liksom när andra av Bibelns författare gör det, är alltid grunden klar. Vi ska likna Jesus därför att vi är älskade och räddade, inte för att vi ska bli det. Detta förändrar allt. Utgångsläget till efterföljelsen är därför glädje och tacksamhet över det man fått. Inte krav för att platsa, eller längtan efter att passa in. Dessutom är helgelsen och Andens frukt ytterst sett något som Gud gör i oss. Men uppmaningen finns ändå där.
Ordet efterföljare skulle kunna översättas med imitatör, alltså någon som härmar eller efterapar någon annan. Det är lite som leken ”Följa John” som man lekte som barn. En går först i ledet och gör en rörelse – och då ska alla andra härma den. I den leken måste man vara lite fokuserad. Det går inte att tänka på annat och kolla åt andra håll.
Guds förvandling av oss utesluter inte vår delaktighet, utan tvärtom.
Gud formar oss när vi lever nära honom, men vi behöver också vara fokuserade och vakna, så att vi väljer att göra det som vi vet att han vill, även när det inte kommer automatiskt. Gud kan till exempel ge oss en större kärlek till andra människor så att vi helt enkelt vill dela med oss till dem. Det är helgelse. Men vi behöver också komma ihåg att ”Följa John” även när vi inte känner för det eller vill det, och även då göra som Jesus vill. Det är också helgelse. På samma sätt behöver vi till exempel kanske lära oss att hantera vårt dåliga humör eller tråkiga attityd – och istället öva oss i mildhet och ödmjukhet. Guds förvandling av oss utesluter inte vår delaktighet, utan tvärtom. Vi får i stället påminna oss, öva oss och träna oss hela livet – och välja att leva mer helgat.
