Jag har i princip varit kristen sen födseln.  Man skulle kunna tro att jag borde vara en väldigt god människa, eftersom jag vandrat med Jesus under hela mitt liv. Tyvärr kan jag ärligt säga att det inte är så. Jag är inte bättre än någon annan och ganska ofta så tycker jag att jag inte räcker till. Hur mycket jag än gör för mina medmänniskor så är det inte nog, det finns alltid fler som behöver hjälp och det finns alltid de som gör mer.  Det är ganska vanligt att man som kristen tänker så och det är egentligen inte så konstigt att man gör det. Jesus ställer ganska hårda krav på oss: Vi ska vara jordens salt och världens ljus, vi ska älska våra fiender och vända andra kinden till och så vidare. Samtidigt var han mycket medveten om att vi inte skulle klara det. Mycket motsägelsefullt. Men tur att han dog för oss i alla fall, för då får vi förlåtelse när vi gör fel.

Jag har länge tänkt att kyrkan som helhet måste ändra sig för att vi ska vara jordens salt och världens. Vi måste börja bry oss om varandra, våra medmänniskor, de svaga och börja predika evangelium oftare! Varför kan vi inte leva som det står i 1 Joh 3:18 ”Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.” Jag har insett att det är väldigt lätt att tänka att ”vi” ska börja göra någonting. Och med vi så menar jag min ungdomsgrupp, min församling, mina vänner. Men vad gör vi när ingenting händer? Ofta ingenting. Men för att åstadkomma en förändring är det viktigt att också tänka ”jag”. Vad kan ”jag” göra för att ”vi” ska börja leva mer enligt Jesus lära? Svaret är enkelt: Börja med dig själv. Som texten innan säger så är det inte genom att övertala våra vänner som vi kan påverka dem på bästa sätt, det mest effektiva sättet är att börja leva livet själv. Svaret är enkelt, beslutet är enkelt men det är ändå svårt att alltid göra det, även om man vill. En sak är viktig: Börja i det lilla, då blir kraven mindre och förändringen blir inte så stor till en början. Misslyckas du så gör det inget. Man kan alltid testa igen och igen och igen och igen.