En gång var jag på ett läger där en talare tog fram en repstump. Det korta repet skulle symbolisera våra liv. Födelse och död var ju lätt att placera ut i de två ändarna. Men att placera ut övriga livshändelser var svårare – ingen vet ju hur långt livet blir och därmed kunde vi ju inte riktigt veta var vi befann oss på vår tidslinje. Det hela gjorde mig stressad. Tänk vilken stor betydelse allt har, tänkte jag. Ett misslyckat matteprov som ger lägre betyg, en knepig relation som tynger ner mig eller en missad chans att komma in i ett nytt kompisgäng – allt det där kan ju faktiskt få konsekvenser som syns på mitt livs tidslinje.

Men så knöt talaren ihop den lilla repstumpen med ett väldigt långt rep, och sa att som kristna är det i stället så här vi får se på saken. Det långa repet gick ut genom ett fönster till höger i lokalen. Och från ett fönster till vänster kom det in ett likadant. Talaren menade att repet gick runt hela jordklotet, men att det var en dålig bild – egentligen hade det behövts ett rep som lindade in hela jordklotet, varv efter varv, och aldrig tog slut.

”Egentligen hade det behövts ett rep som lindade in hela jordklotet.”

För den som tillhör Gud väntar ett evigt liv i himlen. Om det handlar detta nummer av Insidan. Det är svårt att föreställa sig vad det innebär men vi inser att det påverkar oss och hur vi ser på livet redan nu. Att räkna med himlen ger ett evighetsperspektiv som kan både befria, trösta och hjälpa oss att prioritera rätt.

Bön

Tack gode Gud för att livet här på jorden inte är allt. Hjälp oss att leva med siktet inställt på evigheten med dig. Låt det trösta, utmana och driva oss. Amen.

Foto: Miguel Bruna, Unsplash
Jakob Andersson
Verksamhetsledare i ELU och redaktionschef för Insidan, Örkelljunga. jakob.andersson@elungdom.se
DELA
Föregående artikelFotbolls-VM i Qatar
Nästa artikelHimlen – vårt hem