Herre, jag ger mig

Är du som jag, som vägrar ge dig? Att ge upp en argumentation som jag menar mig veta att jag egentligen har vunnit, det är särskilt svårt. Jag är envis, påstridig, provocerande och debatterande. Jag lägger mig inte förrän motståndaren lyckats övertyga mig med råge (vilket sällan händer) eller förrän motparten har gett upp och erkänt att jag har rätt. Jag vinner ofta (enligt egen statistik).

Det finns dock EN som jag aldrig har vunnit mot. Och jag brukar ändå försöka. Jag ifrågasätter, söker svar, argumenterar, vädjar och ber på mina bara knän. “Förklara dig!” Min främsta debattmotståndare är Gud.

Men, kanske någon invänder, Gud är ju för oss, inte emot oss. Det är rätt. Gud är inte min motståndare. Men jag är motståndare till Gud.

Han menade ungefär: Ge upp, lägg dig, ge dig – du går åt fel håll men jag har ordnat så att du kan byta riktning och gå hem igen.

Det beskrivs i Bibeln att hela mänskligheten har vänt sig bort från Gud. Man kan säga att om Gud är i norr, så går människan stadigt mot söder. För att rädda det vilsna människosläktet skickade Gud sin son till oss som sa: “Omvänd er och tro.” Han menade ungefär: Ge upp, lägg dig, ge dig – du går åt fel håll men jag har ordnat så att du kan byta riktning och gå hem igen.

Det är svårt att erkänna ett nederlag. Det är förnedrande att ge upp och inse att man haft fel hela tiden, men det är precis vad vi behöver göra för att följa Jesus. Inte för att Gud ska vinna argumentationen, utan för att vi behöver Gud. Därför delar jag med mig av denna favoritsång till er. Det är nämligen en fantastisk bön att sjunga om man är som jag, som behöver Guds hjälp, men vägrar ge sig. Sådana som jag behöver börja varje dag med att säga: “Herre, jag ger mig. Jag överlämnar allt till dig. Du är värd all ära. För varken jag eller någonting annat kan ge mig det som du har gett mig: vägen hem.”