Hur reagerar du på den frågan? Min första tanke var: Ja, så klart! Oavsett om det gäller pengar eller engagemang så kan jag ju inte ge allt jag har, hur ska jag då själv klara mig? Men om jag tänker efter lite inser jag att man kan svara både ja och nej på den frågan.
Nej, man kan inte ge för mycket! Hur skulle vår stora förebild, Jesus, svara på den här frågan? Han gav allt han hade, sitt eget liv för oss. Och han kallar oss att följa honom i ett utgivande liv. I bergspredikan (Matt 5) säger Jesus att om någon vill ha din mobil (tunika) så ge honom dina airpods (manteln) också. Eller om någon tvingar dig att gå ut med soporna (en mil) så gå ut med hunden (två mil) också. Det verkar som om Jesus menar att vi inte kan ge för mycket. Han säger att den fattiga änkan är en förebild, hon som gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på (Mark 12:44).
Men all utbrändhet och slitenhet som vi ser i samhället och som vi kan känna av i våra egna liv? Är inte det ett tecken på att vi har gett alldeles för mycket? I skolan, på jobbet, i ungdomsgruppen. Hur ska vi tänka?
Jo, man kan ge för mycket! Om aldrig bensintanken fylls på kommer inte bilen långt, så enkelt är det. Om vi ska kunna ge måste vi också fyllas på. Men egentligen är väl problemet i så fall inte att man ger för mycket – utan snarare att man fyller på för lite?
Då blir i stället frågan: Hur fyller jag på min tank? Hur blir jag påfylld och återhämtad, för att kunna ge vidare? Att ta hand om mig själv genom att äta, sova, motionera och ha goda rutiner i vardagen hjälper mig att orka ge vidare av min kraft och energi till andra. Det bästa bränslet finner vi hos Jesus. Han vill fylla oss med sin nåd, sitt liv och sin kraft. Då bär vi god frukt! Det kan han göra på olika sätt i våra liv, så fundera på frågan: Hur vill Jesus fylla på min tank? Jesus säger dessutom: Ge, så ska ni få (Luk 6:38). Det verkar alltså också vara så att vi själva får ta emot och bli påfyllda, genom att ge. Kanske har vi tom tank för att vi gett för lite?
Om aldrig bensintanken fylls på kommer inte bilen långt.
Problemet är att det finns en annan som vill fylla vår tank med fel sorts bränsle. Det är den onde. Han vill att mitt liv bara ska kretsa kring mig själv, mitt, mitt, mitt. Inte ge, bara ha. Vi behöver vara medvetna om detta så att vi kan undvika att fylla oss med sånt som inte leder till ett mer utgivande liv. Annars kommer vi aldrig känna att vi har något att ge.
I stället får vi leva nära Jesus. Hos honom får vi också pausa när bränslet börjar tryta och vi känner oss trötta, slitna och missmodiga. Han som gav allt, vill fylla vårt innersta med allt det som vi behöver och mer därtill, så att det räcker både till mig själv och till andra runt omkring.
