Gud offrar sig själv på ett kors för mänsklighetens skull. Det är en konstig tanke som väcker många frågor. Vad var det egentligen som hände på korset och varför valde en enkel snickarson att genomlida allt för vår skull?
Ett steg i taget.
Smärtan skriker i kroppen när han bär den tunga tvärbjälken
genom folkmassorna på Jerusalems gator.
Ett steg i taget.
Från de öppna såren på ryggen och huvudet droppar blodet
ner på de torra gatstenarna.
Ett steg i taget.
Hade han bara hållit sig borta hade detta inte hänt.
Men han vet att det måste hända.
Ett steg i taget.
Mot den kulle där han ska spikas upp på det kors han bär för att dö.
Jesus Kristus, Guds son, går vad som kom att kallas Via Dolorosa, smärtans väg, för att dö på ett kors på kullen Golgata precis utanför Jerusalems stadsmur, våren år 33 e.Kr. Men hur kommer det sig att han som kan bota sjuka och stilla stormar låter sig dödas av romarna? För att förstå detta måste vi backa hela vägen tillbaka till början.
Var gick det snett?
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord (1 Mos 1:1). Ja, han skapar en god värld där människan lever i nära relation med Gud, skapelsen och andra människor. Gud har utsett människan till att vara hans partner. Tillsammans ska de regera över hela världen. Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott (1 Mos 1:31). Men partnerskapet med människan blir kortvarigt. Den listiga ormen dyker upp och övertygar människan om att hon kan regera själv, utan att behöva lyssna på Gud.
Gud har utsett människan till att vara hans partner.
När människan trycker undan Gud släpps ondskan in i världen. Vi kan se den överallt – i tidningar, på TV och i sociala medier. Ska vi vara riktigt ärliga ser vi den också i oss själva. Inom varje människa ligger ondskan på lur. Ett annat ord för ondska, som ofta används i Bibeln, är synd. Gud kan nu inte längre leva i samma nära relation med människorna som han gjorde innan. Synden har skapat en spricka, en distans mellan människan och Gud. En så pass stor distans att skulle vi närma oss Gud på egen hand skulle vi dö, då Gud är liv och kärlek medan vi är fläckade av ondska och död. Men Guds respons väntar inte. Jag ska sätta fiendskap mellan dig [ormen] och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen (1 Mos 3:15). Till detta får vi återkomma senare, för berättelsen går raskt vidare och snart möter vi en man som heter Mose.
Gud ska bo mitt ibland människorna
Mose levde nära Gud. Men han var inte bara en stor gudsman, han var också ledare för det israelitiska folket som Gud hade befriat från slaveriet i Egypten. Därifrån gick folket ut i öknen till berget Sinai. Uppe på berget får Mose sedan möta Gud som berättar om hur mycket han längtar efter att åter få ha gemenskap med människorna. Utifrån Guds instruktioner bygger Israels folk ett tält där Guds närvaro ska vila. Gud ska alltså bo mitt ibland människorna. Men hur ska problemet med synden lösas? Jo, en gång om året – på Stora Försoningsdagen – ska översteprästen offra en bock. När bocken dör gör den det istället för Israel. Att offra djur kan verka märkligt för oss idag, men för Israels folk var det en mäktig symbol för Guds rättvisa (synden får sitt straff) och Guds nåd (Gud låter en annan ta straffet istället).
Offer utan nåd och rättvisa
Tyvärr förblev det ingen mäktig symbol för Israels folk. Profeten Jesaja, som levde några hundra år efter Mose, skriver i början av sin bok att offren i templet förlorat sin mening eftersom folket inte längre bryr sig om rättvisa och nåd. Folket hjälper inte den fattige och mättar inte den hungrige. Men det finns hopp. En dag ska det komma en kung som ska itu med ondskan, på ett överraskande sätt. Denna kung ska vara en tjänare som inte bara ska ta hand om den fattige och den hungrige, utan som också ska dö. Jesaja skriver om hans död: Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid (Jes 53:5).
Tillbaka till avrättningen
Vi vrider nu fram klockan ytterligare några hundra år, till år 30 e.Kr., där vi möter Johannes Döparen. Precis som Jesaja ser han hur människorna inte bryr sig om den fattige och den hungrige, utan använder offren i templet för själviska syften. Men plötsligt ser han någon komma gående på flodstranden. Han stannar upp och pekar: Se Guds lamm som tar bort världens synd! (Joh 1:29). Och du vet ju vem det är, eller hur?
Korset är det säkraste, sannaste och djupaste fönster in till hjärtat och karaktären av den levande och älskande Guden.
Vi är nu tillbaka där vi började. Tillbaka till den tunga tvärbjälken, de öppna såren och Jerusalems torra gatstenar som fuktas av blod när den plågade mannen går mot sin avrättningsplats. För en knapp vecka sedan red han, till folkets jubel, in i Jerusalem på en åsna genom samma port som offerlammen som skulle slaktas i templet. Nu ska han han snart gå samma öde till mötes. Klockan är nio på förmiddagen när spikarna slås genom hans handleder. Efter sex långa timmar orkar han inte längre ta spjärn mot sina genomborrade händer och fötter för att häva sig upp. Han andas ut och blir hängande livlös på korset.
Ett evigt offer
I det ögonblicket förändrades världen för alltid. Jesus har blivit Guds offerlamm som tagit straffet på sig för att mänskligheten ska få frid med Gud. Han har krossat ormen från urtiden genom att själv bli huggen i hälen. När Jesus dör på korset betalar han priset för mänsklighetens synd. Eller som författaren till Hebreerbrevet skriver: inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, [gick han in i det allra heligaste] och vann en evig återlösning (Heb 9:12). Jesus offer är ett offer som inget annat. Genom offren i templet fick folket en upprättad relation med Gud för en tid, men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider (Heb 10:12a) och därför behöver du och jag inte offra idag.
Det gäller dig!
Jesus offer på korset gäller dig. Genom sin död tar Jesus på sig straffet för din synd för att du ska bli förlåten, så att du kan leva i nära relation med Gud. Men detta säger också något om vem Gud är. Teologen N.T. Wright skriver: “Korset är det säkraste, sannaste och djupaste fönster in till hjärtat och karaktären av den levande och älskande Guden.”
