Har burit, bär och kommer att bära

Ända till er ålderdom är jag Denne, och till dess ni blir grå skall jag bära er. Så har jag hittills gjort, och även i fortsättningen skall jag stödja er, jag skall bära och rädda er. (Jes 46:4, Folkbibeln 98)

Vilket löfte och vilken trygghet! Jesajas bok är full med beskrivningar av hur god Gud är. Styckena före den här versen berättar om Guds storhet och makt, om avgudarna som måste falla för honom och om vilken omsorg han visar sitt folk. Allt detta syftar Denne på. Denne, som bär oss tills vi blir gamla och grå. Vi är Guds barn och därför gäller löftet som Gud gav till Israels folk genom Jesaja även oss idag.

I alla delar av livet

I arbetet som kyrkomusiker har jag förmånen att vara med vid stora händelser i människors liv, som dop, bröllop och begravningar. De är viktiga milstolpar som påminner om att Gud vill vara med i alla delar av livet, att han har lovat att vara där från början till slut, i både glädje och sorg och alla de där vanliga dagarna då inget särskilt händer.

Om han burit oss så här långt, varför skulle han då inte fortsätta att bära?

Häromdagen spelade jag vid en begravning där prästen bland annat pratade om hur vi människor väldigt gärna vill ha lätta vägar genom livet, medan Gud, som har ett större perspektiv och vet bättre än vi, leder oss på rätta vägar – som kanske inte alltid är så lätta. Ibland är det svårt att tro, men då får vi gå tillbaka till Bibeln och läsa Guds löften igen.   

Så har jag hittills gjort

När vi tänker efter kan vi säkert komma på många tillfällen då vi blivit burna av Gud och, i våra egna liv, hitta tecken på att han håller sina löften. Kanske när vi får umgås med dem vi tycker om, eller när vi klarat av en situation som först kändes omöjlig. Om han burit oss så här långt, varför skulle han då inte fortsätta att bära? Vi kan tryggt lita på att vi har en stor Gud som är med genom hela livet och räddar oss till en evighet i gemenskap med sig.