Uppståndelsen kan vara svår att förstå. I alla tider har människor brottats med den och ibland har man dragit slutsatsen att den måste vara en bild för något annat. Men spelar det någon roll om uppståndelsen är en symbol eller en konkret sanning?
Jag minns ett tillfälle när jag blev stående i fascination över en arborist som beskar ett träd. Han satt högt uppe i en ek och hade en motorsåg hängande i en rem. När han hade flyttat sig till rätt position drog han upp motorsågen i remmen, tog tag i snöret som startade sågen, släppte sågen så att snöret drogs ut och satte igång den. Sedan drog han upp den igen för att snabbt och effektivt såga av det han hade tänkt såga av. Därefter flyttade han sig längre in på grenen och påbörjade processen på nytt.
När jag såg detta tänkte jag att en sådan skicklighet får man bara av erfarenhet och kunskap som man förvärvat genom hundratals timmar uppe i träd av olika slag. Risken finns annars att man skulle såga fel och helt plötsligt såga av grenen man sitter på eller råka kapa fel del så att trädet, man själv eller något annat kommer till skada. På samma sätt finns det dessvärre en stor risk att vi sågar av grenen vi sitter på när vi börjar förneka bärande inslag i den kristna tron.
Kan vi ta bort det vi inte förstår?
Jag vet inte hur många gånger jag hade varit i kyrkan och läst med i trosbekännelsen innan jag fick förklarat för mig hur det går till i himlen. Nämligen att himlen inte innebär att vi blir änglar eller någon sorts andeväsen utan att vi faktiskt kommer att uppstå. Vi kommer att få tillbaka våra kroppar och leva i våra kroppar för evigt. Frågorna hopade sig: Hur kommer det att gå till? Hur ser vi ut då? Hur gammal kommer man att vara? Alla dessa frågor gör att det är lätt att börja tänka att det bara är ett bildspråk som vi inte kan förstå. Alltså att det inte handlar om en bokstavlig beskrivning utan symboler för något annat. Men risken när man tar bort något ur den kristna tron är alltid att man sågar av grenen man sitter på. Plötsligt finns ingen kristendom kvar och det som finns kvar är det man själv tycker.
Antingen eller
Det fanns tydligen folk i kyrkan i Korint i Grekland som brottades med just detta med uppståndelsen från de döda. Det fanns säkert andra saker de hade svårt för också, men i Första Korintierbrevet tar Paulus itu med uppståndelsen. Varför? Jo, för om uppståndelsen inte finns, så har inte Jesus uppstått och därmed upphör kristendom att vara kristendom.
Uppståndelsen är del av ett helhetspaket där Jesus uppståndelse inte bara är grenen vi sitter på, utan hela roten som håller trädet på plats och bär upp allt annat. Detta är enligt Paulus inte en fråga om åsikt – det är sant eller falskt. Antingen har det skett en historisk händelse när Jesus var död men blev levande, eller så dog han och blev inte levande igen. Det är Paulus utgångspunkt: Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös (1 Kor 15:14).
Både enkelt och svårt
Kristendomen grundar sig i fakta och historiska skeenden. Om dessa historiska skeenden har ägt rum är kristendomen sann men om samma historiska skeenden inte ägt rum är kristendomen falsk. Så enkelt är det. Ändå är det ett bestående problem i kyrkans historia att det är så attraktivt att snickra ihop sin egen tro.
Plötsligt finns ingen kristendom kvar och det som finns kvar är det man själv tycker.
Problemet är att vi inte alltid har tänkt igenom vilka konsekvenser det får. Paulus ger oss faktiskt några konsekvenser om vi förnekar uppståndelsen från de döda (1 Kor 15:17-19):
- Tron är meningslös. Det finns inget av värde att hämta i kristendomen.
- Om Jesus inte uppstått finns det ingen förlåtelse för synden.
- De som redan dött har inget hopp om liv efter döden. Döden är slutet, det blir inget mer.
- Vi är de mest ömkliga av människor. Det är helt enkelt synd om någon som har en värdelös tro.
Detta är några konsekvenser av att förneka uppståndelsen och se den som endast en bildlig symbol. Kom bara ihåg att förnekelse inte är samma sak som att tvivla eller att ha svårt för vissa saker i den kristna tron. Vi ska vara ärliga och säga att det finns saker vi har svårt för. Alla kristna brottas med något i sin tro. Att vi brottas med något är ett tecken på att vi vill växa och ta reda på mer. Vi ska inte ha en blind tro utan vi behöver en genomtänkt tro. Så vi ska fortsätta att brottas och fundera, medvetna om att Gud faktiskt övergår vårt förstånd och att våra tankar och känslor är fulla av brist. Det vi inte förstår ska vi inte förneka utan brottas vidare med. Varningen är i alla fall tydlig: Såga inte av grenen du sitter på.
