Jesus, den evige träd-ansaren

”Allt är ett jagande efter vind” skrev Predikaren för tusentals år sedan. Frågan är om någonting har ändrats sedan dess och om det i så fall finns någon vits med Jesus.

Vad är det som går och går men aldrig kommer fram? Förmodligen har alla hört gåtan och kan svaret men här kommer det ändå: klockan. Här kommer en gåta till. Den är lite klurigare, men kanske kan du lista ut svaret med hjälp av den förra: Vad är det för likhet mellan en klocka och en människa? Ingen av dem kommer fram! (Inte så kul, jag vet, men det kommer en poäng snart).

Människan som klocka

Människan är en varelse som går och går, men som aldrig kommer fram. Det kan i alla fall verka så om man betraktar vårt stressande och jäktande lite på avstånd. Det kan tyckas som om vi uppfostras och uppmuntras att aldrig bli nöjda, varken med oss själva eller med vår situation. Vi tillåts aldrig komma fram till vårt mål. Man kan egentligen aldrig anstränga sig tillräckligt, det finns alltid mer att göra. De stora dygderna, det som gör oss uppskattade i samhället, är ambition och effektivitet. Detta kan man jämföra med de kristna dygderna, andens frukter, i Gal 5:22: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet, självbehärskning. Det här kan man hitta i alla våra sammanhang, i skolan givetvis, när man tränar eller sysslar med sin hobby och till och med i relationer som man har för att ”få ut något” av. Liksom klockan går vi och går, men kommer aldrig fram.

Bli kvar hos mig för då är jag kvar hos er.

Vad har då denna dystra beskrivning av människans situation med Jesu ord om sig själv som en vinstock att göra? (Joh 15:1-10, läs gärna hela avsnittet). När denna följetong inleddes i förra numret beskrevs Gud som den ende som kan definiera sig själv, och att vi människor måste definieras utifrån oss själva. När Jesus säger ”Jag är den sanna vinstocken” säger han att han är Gud, att han har rätt att definiera oss. När han säger ”Jag är den sanna vinstocken” säger han något om HUR han definierar oss. Vi kan alltså lära oss någonting om hur Gud ser på oss, och hur vi som kristna får se på oss själva.

Människan som gren

Jesus liknar sig själv vid en vinstock och liknar oss vid grenar. Vi tillhör honom och vårt mål är att bära frukt likt den som det står beskrivet i Gal 5:22 (se ovan). Här kan vi ana hur präglade vi är av att vara ambitiösa och effektiva genom att lägga märke till de frågor som kanske smyger sig på: Hur ska jag kunna bära frukt; hur ska jag kunna bära mer frukt; hur ska jag kunna bära mest frukt? Men Jesus svarar på just de frågorna, han berättar att vi har en Gudomlig trädgårdsmästare som tar hand om oss och gör det som behövs. Hans enda råd är: Bli kvar hos mig för då är jag kvar hos er. Utan honom kan vi ingenting göra. Ärligt talat, är det trädgårdsmästaren eller grenen som har ansvaret för att ett träd bär frukt?

Gud definierar, inte människan

Vitsen med Jesus och poängen med att låta honom definiera vad en människa, vem du är, är att vi redan är framme. Om vi enligt världens sätt att se det aldrig kan komma fram, aldrig kan göra och vara tillräckligt, så är vi enligt Guds sätt att se det redan framme! Vi är grenarna, han är vinstocken. Den sanna vinstocken.