Munken och pärlan

Vad kan en munk och en pärla lära oss om modet att våga vila i en tid där jakten på egen lycka och framgång är det enda som räknas? Hur kan en pärla erbjuda något som är mycket bättre än tusen lajks?

Det var en gång en rövare som mötte Herren Jesus och blev omvänd. Han hette Moses och levde som munk i den egyptiska öknen på 300-talet. Efter ett tag blev han känd på grund av sin bakgrund, sin omvändelse och godheten som syntes i hans liv. Moses hjälpte alla som kom till honom med tyngda hjärtan, men en del ville få se honom på samma sätt som vi i dag vill se kändisar. I dag hade vi kanske sagt att de ville ta en selfie med honom. Sådant gillade han inte, för han ville absolut inte eftersträva något kändisskap.

En gång begav sig en högt uppsatt politiker iväg för att träffa munken Moses. Någon förvarnade honom om politikerns planer, och han sprang ut i träskmarkerna för att gömma sig. Dock hände det sig att politikern stötte på honom på sin väg i alla fall, utan att veta att det var han. Han frågade honom: ”Säg oss, munk, var bor Moses?” Moses svarade dem: ”Vad vill ni honom? Han är galen och en villolärare.”

Han anade det då, att någonting var fel.

Förbryllad kom politikern till slut fram till kyrkan nära byn där Moses bodde. Han sade till prästerna: ”Jag har hört talas om munken Moses och begav mig hit för att få se honom. Då mötte vi en munk som påstod att munken Moses var både galen och en villolärare!” När prästerna fick höra detta märkliga frågade de honom hur munken de träffat såg ut. ”Det var en lång, mörkhyad munk,” sade politikern, ”klädd i gamla kläder.” Prästerna svarade: ”Det var Moses ni träffade! Han sade så om sig själv för att han inte ville träffa er.”

Pärlan

Om berättelsen om munken ovan tycks konstig har Jesus berättat något liknande som kanske är enklare att förstå: liknelsen om den dyrbara pärlan. Den är så här kort: Jesus sa: Himmelriket är som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den (Matt 13:45-46).

Vad knyter samman dessa två berättelser? Jo, de berättar båda för oss om två personer som funnit Gud och helt och fullt har sin vila i honom. Köpmannen som hittade den dyrbara pärlan var rik. Är man rik så är man framgångsrik och har ofta ett stort socialt nätverk. Ändå är det nog så att utan rikedomen skulle vännerna i nätverket snart försvinna (se på den förlorade sonen, vars vänner försvann så snart hans arvedel spenderats, Luk 15:13-15). Köpmannens vänner var ytliga sådana, mer intresserade av vad de kunde få ut av honom, än av honom själv. Nog kände han på sig att de inte var verkliga vänner. Visst, de kom till hans fester. Visst, de skrattade åt hans skämt. Visst, de lajkade hans roliga bilder på Instagram och allt det där, men själv saknade han något. Något i djupet av sig själv. Han visste att det där ytliga inte var på riktigt. Kanske har du känt av detsamma?

Så hittar han plötsligt en pärla. Den är mycket dyrbar. Så dyrbar att han faktiskt slås av att han aldrig sett en mer dyrbar pärla än denna. ”Den måste jag ha!” tänker han, och säljer allt han äger för att köpa den.

Stopp. Paus.

Vad gjorde han sa du? Sålde allt?! Aha, så han gör sig av med det enda som gjorde att han hade många vänner och kontakter? Nu kommer ju ingen längre vilja komma på hans fester. Vem orkar följa ett insta-konto som bara postar bilder på en lousy pärla? Lame.

Men, vänta nu! Vi måste se det från köpmannens perspektiv. Allt det där var ju ytligt. Alla lajks spelade ju ingen roll egentligen. Och de där vännerna kom ju bara om han lockade dem med något nytt till varje fest.

Allt detta är ingenting värt i ljuset av den där pärlan, det där himmelriket, Jesus själv.

Det andra var fejk

Vad är det för pärla köpmannen hittat egentligen? Himmelriket, säger Jesus. Vad är himmelriket? Vad är Guds rike? Jesus säger, när fariseerna frågar honom om när Guds rike ska komma, att Guds rike är mitt ibland er (Luk 17:20-21). Han står där mitt framför dem, men de ser det inte. Det är Jesus som är himmelriket! Köpmannen har funnit Jesus! Det är därför han har sålt allt som kunde ha hjälpt honom socialt i världen. Det är därför han har gjort sig av med allt som skulle hjälpa honom framåt i samhället. Allt detta är ingenting värt i ljuset av den där pärlan, det där himmelriket, Jesus själv.

Nu ser han att alla lajks, alla ytliga vänner och allt krimskrams som han vanligen levde på, det som var hans ego-boost, hans sociala bränsle, det är fejk! Han anade det då, att någonting var fel. Men inte förrän han funnit den där pärlan kunde han förstå. Inte förrän han mött Jesus kunde han se sitt eget inneboende eviga värde som sin Skapares älskade avbild, kallad att sträva efter Skaparens likhet.

Våga vila

Åter till munken. Han brydde sig överhuvudtaget inte om vad folk tyckte om honom. Han var till och med beredd att ljuga om sig själv för att människor inte skulle göra honom till någon slags kändis. ”Han är en lögnare och en villolärare” sa han om sig själv. Varför det? Varför var det oviktigt för honom vad folk tyckte om honom?

Om jag bara låter mig själv bli större förminskas jag. Men om jag låter Gud bli större växer jag.

Han är en del av den sanna revolutionen. Alla andra revolutioner har misslyckats eftersom de bygger på ideologier som inte räknar med Gud. Men munken är en del av en revolt som har sitt ursprung och sin grund i Gud. Revolutionen sammanfattas av Johannes Döparen: Han måste bli större och jag mindre (Joh 3:30). Det är en revolt mot den här världen, det här samhällets förhållningssätt som säger ”Jag måste bli större!” Vilken lögn! Om jag bara låter mig själv bli större förminskas jag. Men om jag låter Gud bli större växer jag.

Munken har funnit pärlan. Munken har mött Gud och förstått att i Gud har han frihet, inte bundenhet, att växa till i gudslikhet och bli det ”jag” som han skapades till att vara. Därför kan han vila från självbekräftelse från ytliga kontakter och i stället växa i gemenskapen med Gud. Att stänga av den sociala bekräftelsen är att visa mod att våga vila i Guds kärlek som hans skapade barn.